Första passet på gräs idag. Vilken glädje. Den kom redan i omklädningsrummet när jag fick sätta på mig fotbollsskorna och skratta med grabbarna igen. När jag sedan efter ett evigt tjat på Lager och LO, eftersom de vägrade ge mig träningskläder, fått på mig full mundering och äntrat c-planens gröna gräs, kände jag samma lyckorus som jag hade när jag var liten. Det känns skönt att det är så lite som kan få mig att känna sådan glädje. Jag älskar att spela fotboll och jag tänker göra det ett väldigt bra tag framöver.

Jag har inte varit nere på Vångavallen när det varit träning på väldigt länge, ändå tar det inte mer än 5 minuter innan första hånet från en lagkamrat kommer. Är det inte mina kläder det är fel på så är det mitt hår eller något annat de tycker verkar roligt att kommentera. Idag stod Lasse Larsson och Thylle och skrattade med pekande fingrar på mig. De tyckte tydligen att min jacka var det roligaste de någonsin sett.

Haynes frisparksmål var en riktig pärla. Jag är inte förvånad. Han brukar stå efter de flesta träningar och nöta knorrar över muren. Det ger resultat och det ger mersmak åt alla fotbollsälskare. Kommer ett till imorgon?

Drugges sköna Zlatanimitation som målgest var kul att se. Undrar om han var medveten om likheten själv.

Jag tror Pode kommer sparka till sig en riktigt fin placering i den allsvenska skytteligatabellen. Den killen har ett iskallt avslutningsöga.

I morgon spelas första derbyt någonsin på den nya arenan i Malmö. Jag tror TFF kommer stå som vinnare. Det finns något hos varenda kille i laget som gör att vi älskar att slå Malmö, den lilla saken som finns i huvudet på oss kommer göra att vi tar ut oss lite extra och lite mer än vad vi själva tror är max, utan att ens märka att vi gör det.

En hälsning från västgötaligan.

Underbar vårsol idag. Ett tag funderade jag faktiskt på att ta bilen ut till Lomma, spänna på mig de gamla speedosen och hoppa i. Som tur var ringde Alexander ”Bulten” Steen för en tvåtimmars-lunch i Stadsparken.
Han är numera mäklare här i Lund och bestämmer sina tider lite som han vill. Därför kan vi träffas ibland för en långlunch.

Träningen idag fortsatte på det nya spåret. Hårt, tungt och uttröttande. Jag älskar när det känns som benen viker sig när jag lämnar gymmet. Bob Dylan i ipoden ger mig styrka att lyfta två-tre gånger extra, vilket är nödvändigt när man ska försöka få musklerna tillbaka. Ibland känns det som det är evigheter tills jag kan dra på mig tröjan igen och ibland, som idag, känns det inspirerande nära.

Matchen på söndag är väldigt svår att förutspå. Jag kan inte säga att jag har stenkoll på BP samtidigt som vi har haft en minst sagt skadedrabbad försäsong. Bara att hoppas att alla som haft skadebekymmer tränat ikapp och känner sig starka. Det är viktigt att vi har spelare som vill ha bollen i varje situation, sånt ger trygghet till både spelaren och hans lagkamrater. Det ger signaler om att vi ska styra matchen, att det är Vångavallen motståndarna kommit till. På hemmaplan ska vi ha/har vi ett mycket genomtänkt spel där vi hjälper varandra med passningsalternativ i så hög grad att motståndarna får jaga boll i långa perioder.

Det känns som intresset ökat kring TFF nu med tanke på alla nyförvärv och fjolårets avslutning. Jag tror, hoppas och vill att det kommer över fyra tusen på söndag.

Det är med helt andra förutsättningar än i fjol jag sätter mig för att skriva årets första inlägg. Fulltränad med mina tankar på den kommande premiären och ett stigande brus i magen som jag trodde var dålig luft men som visade sig vara spänningar och nervositet, satt jag och klinkade på tangenterna. Dessutom hade jag min svärdslipare och flöjtblåsare Jens Sloth vid min sida, vilket gav mig trygghet. Nu sitter jag själv med en sovande familj i sovrummet och med ett korsband som borrats fast med skruvar i benet och ska försöka skriva något om TFF. Det är lättare sagt än gjort. Faktum är att fotbollsvärlden är speciell och det tar inte mer än några månader för en spelare att känna sig bortglömd och utanför. Man tappar lite av sin identitet när man inte längre känner att man är med i den täta gruppen som tränar ihop varje dag. Sådant är fotbollslivet och det är inget som gör mig ledsen, det är bara så det är.

Jag fick en vädjan av Paulino i slutet av förra säsongen. Med vädjan menar jag hot. Han ville inte bli nämnd i bloggen mer. Paulino förstod ju så klart inte vad vi skrivit men han drog slutsatsen att det inte var något som gynnade hans fina rykte. Med en ny blogg och ett nytt namn gäller inte det längre och jag kommer med stor sannolikhet avslöja hans roliga spektakel även i år.

Det händer väldigt mycket på fyra månader. Här är en snabbspolning i fastforward. Mitt knä känns nästan som innan skadan. Mitt hår är längre än innan skadan. Sonen går. Frugan har börjat jobba på Vångavallens kansli. Jag är blekare än Haynes. Thylle har blivit far. Jag har glömt hur en fotboll känns att sparka på. Vi slog Elfsborg med 3-0. Jag var inte med på träningslägret för första gången i min karriär. Jag har tränat 1-2 pass om dagen de senaste tre månaderna. Jag är pappaledig. Jag går till öppna förskolan och sjunger barnvisor på onsdagar. Jag löptränar sakta men säkert.

Imorgon är det match och självklart ska jag dit och titta. Det är först nu man kan börja dra slutsatser av resultaten på matcherna och det skall bli intressant att se var vi står någonstans. Hoppas inte blåsten ställer till det bara. Rapport finns att läsa här efter matchen såklart.

Efter att ha spelat en så dålig match som vi gjorde igår, känns det precis som vi förlorat. I omklädningsrummet strax efter slutsignalen var jag tvungen att tänka efter två gånger för att faktiskt förstå att vi hade tagit en poäng. Ute på planen haglade felpassen och vårt spel var som bortblåst i första halvlek. Vi måste dock komma ihåg att Göteborg gjorde det bra och stängde ytorna för oss på en ganska svårspelad plan.

I dag tränade vi rehab och det var många trötta ben som hasade in i omklädningsrummet i morse. De täta matcherna påminner väldigt mycket om hur det var i våras och det sätter sina spår i form av förslitningsskador.

Trots 0-0 mot mästarna känner nog alla i truppen en stor revanschlysta och jag kan lova att det kommer vara bättre fart under våra fötter när Gefle kommer på besök, för att avsluta allsvenskt spel på Vångavallen 2008.

/ Bjurström

Att ta bilen ut till ett sönderblåst Anderslöv är precis lika roligt som det låter. Eftersom vi möter Elfsborg på plastgräset uppe i Borås på tisdag är det dock en nödvändighet. Bollen går mycket snabbare och det är väldigt svårt att komma in i press. Lägg därtill ett Elfsborg som är vana att spela på underlaget samt en betydligt bättre och vattnad konstgräsplan så kan ni förstå att det kommer bli tufft.

Det är ett mysterium att Trelleborg inte har en enda konstgräsplan i hela staden. Vad det skulle underlätta för alla lag i hela närområdet om det skulle läggas en där grusplanen befinner sig nu, på baksidan av Vångavallen.

Såg precis Kalmar förlora mot Blåvitt. De verkar tappat allt självförtroende i slutspurten. Samtidigt har Elfsborg ett gyllene läge mot oss. Det är verkligen inspirerande att spela de här matcherna, där det står ett guld på spel för de övriga lagen. Min tro och mitt mål, om vi får behålla spelare, är att vi själva spelar där uppe om medaljer om några år.

/ Bjurström

Norrlänska rader…

Fick en förfrågan om att göra ett litet gäst-inlägg i bjures och sloths blogg igår.. Naturligtvis tackade jag ja till detta erbjudande. Och tänkte att de kan vara på sin plats med lite norrlänska rader i den annars så välskrivna sida.

Efter en helgs ledighet där jag personligen packade en väska och begav mig till Stockholm för att se landskampen mellan Sverige-Portugal. Var det åter dax att snöra på sig fotbollsskorna i måndags. En träning som inleddes med lite blandad kvalite. Brukar nämligen vara så när vi fotbollsspelare fått fri några dagar. Man känner att touchen på bollen inte riktigt är där och att benen inte vill springa lika fort och länge som innan ledigheten. Men som tur är kommer man oftast in i de ganska fort. Och i slutet av träningen när vi spelade ett tvåmålsspel sex mot sex, gick kvalitén återigen att känna igen på alla spelare.

Tisdagen innehöll i vanlig ordning två träningar. Fotboll på förmiddagen och brottning senare. Fotbollspasset innehöll mycket passningsspel, spel tio mot åtta och ett ”vanligt” spel tio mot tio. En träning (vars innehåll) jag personligen gillar väldigt gott. Eftermiddagens fysträning var som vanligt tuff i brottningssalen. Med mycket rörlighet och styrka. Uppvärmningen, nerjoggen och stretchen hade jag hand om. Så får väl passa på att tacka tränaren Tomas för det förtroendet.

Idag (onsdag) är vi lediga.. Får se vad jag ska göra med dagen. Kanske blir det en tennismatch med Olcay. I övrigt har jag väl inga större planer, utan har väl tänkt att ta dagen lite som den kommer. Skönt att bara känna sig ledig ibland..

I övrigt så börjar förberedelserna inför nästa match i allsvenskan trappas upp här i slutet av veckan. Ska naturligtvis bli väldigt intressant att åka upp till Borås på tisdag och spela om poäng. Vi är ju som ni säkert vet inne i ett sånt där härligt flyt där vi känner att vi är svåra att slå. Och denna känsla är något som betyder väldigt mycket! Bara hoppas att formen håller i sig dom sista fem omgångarna också. Vi tränare och spelare ska iaf göra allt i vår makt för att spela ihop mest möjliga poäng. Så ska vi tillsammans se till att de blir skoj att titta på tabellen efter sista omgången den 9:e nov.

Till sist vill jag bara önska mitt gamla lag Gif Sundsvall lycka till i slutspurten av allsvenskan. För som uppvuxen norrlänning vill man självklart inte att norrlandsfönstret ska vara stängt.

Vi ses på Vångavallen, vi behöver dit stöd. Ha de gott!

Mattias Nylund

Som vanligt är det fullständigt omöjligt att sova efter en match. Lika bra att sitta uppe och skriva av sig lite, kanske se en film, nja det kanske är onödigt måste ju på föreläsning tidigt imorgon. Tankarna snurrar runt i huvudet, vad fan gjorde vi idag egentligen, vi vann över suveräne serieettan Kalmar.

Stämningen under slutet på andra halvlek var bland det härligaste jag upplevt på VV, och glädjen när domaren blåste för full tid var obetalbar. Glad och lycklig var jag men inte förvånad. Inte som jag var den där dagen för 15 år sedan när Östra torps lotteri drog mitt nummer bland hundra andra och jag fick inkassera en chokladask, folk gratulerade mig och berättade för mig vilken enorm tur jag haft, att jag skulle passa på att njuta nu för sådan tur har man inte igen. Känslan efter dagens seger är annorlunda, det som hände idag var ingen slump, ingen nål i gödselstacken eller en på miljonen. Tvärtom, segern bärgades på grund av skicklighet, kunnande och hjärta. Vi är så här bra, detta är ingen slump, det är bara för resten av fotbolls Sverige att fatta det.

/ Sloth

I tisdags tränade vi två pass, förmiddagspasset var i vanligt ordning förlagt på Vångavallen medan eftermiddagens träning ägde rum i vår käre Jensens hemtrakter Löberöd. Många av byns invånare hade tagit sig till idrottsplatsen för att se när vi tränade, men framförallt ville de nog få sig en glimt av bygdens förlorade son. Efter träningen bjöds det på en ovanligt god pyttipanna och alla inklusive Janne Eriksson blev mätta. Så ett stort tack till hela Löberöd för en trevlig eftermiddag och hoppas vi får komma tillbaka nästa år igen.

Idag(onsdag) har vi varit lediga, från fotboll får väl tilläggas, för själv har man pluggat matte i 7 timmar så ögonen gått i kors. Imorgon är det två pass för de som inte ska åka till Kalmar och lira med U-21. Kalmar leder ju inte bara allsvenskan ut även reservlagsserien, därför hade det varit på sin plats att rycka några hårstrån från den jämna tuppkammen.

/ Sloth

Precis hemkommen från matchen. 1-0 mot mitt gamla lag. Norrköping spelade väldigt lamt matchen igenom, om det beror på att vi spelade bra eller att de var dåliga vet jag inte. Kanske en kombination av de båda. Jag vet hur det är att spela i IFK och inte få till det. Det är ingen lek. Det är en oerhörd press från publik, media och klubbledning. Det blir till en ond spiral som drar ner spelarna i negativa tankar. Det var vad som hände oss i IFK 2002. Vi var en trupp som hade kapacitet att spela om medaljplats, men istället fick kämpa om nytt kontrakt.

Underbart att se Ollie på planen igen. Han visade med ett starkt inhopp att han är att räkna med i höst. Han har inte fått någon chans tidigare i år men hela tiden visat gott humör och strålande inställning. För mig är det ingen överraskning att han spelar idag då han visat riktigt bra form den senaste tiden.

Fredrik Jensen och Erik Sundins snabbhet är guld värd för oss. Det fick vi se många prov på idag. Men för er som såg matchen måste nog den roligaste stunden varit då Jensen drev bollen med hög fart in i straffområdet och plötsligt tappade balansen, för att sedan göra vad som mest såg ut som en målgest från 80-talet då han gled på magen förbi bollen. Humor på hög nivå.

Imorgon är det dags för den årliga sponsorfotbollen. Då vi i laget möter våra sponsorer på Vångavallen. Jag tror finalen går 20.00. Väl mött.

/ Bjurström

Snart är det avspark på Vångavallen. Efter lite välbehövlig vila blir det att svida på sig lagkostymen och bege sig ner mot Trelle. Självklart återkommer vi efter matchen för tankar och analyser. Förhoppningsvis är det mycket positivt.

/Jonas och Jens