Veckan som gått kommer jag minnas hela mitt liv. Tidigare i år har jag stundtals känt en stickande smärta i höger testikel, men har inte bedömt det så pass allvarligt att man skulle behöva åka in och undersöka sig. Denna smärta har sedan försvunnit och det var inte förrän ett par veckor sedan, då jag av annan anledning åkte in till urologen i Lund, som han genom ultraljud upptäckte att jag hade en s.k. bitestikelinflammation. Han var dock inte säker utan ville skicka mig till urologen i Trelleborg som tydligen skulle ha en bättre apparatur vad gäller ultraljud.
Det var så denna vecka började, i måndags var jag på undersökning hos urologen Ingela Regnell i Trelleborg. När hon kände på testikeln så kunde hon liksom urologen i Lund känna att det var en bitestikelinflammation jag hade. Dock tyckte hon det var viktigt att jag genomförde ett ultraljud. Efter ultraljudet frågade jag röntgenläkaren om han kunde se något, denne svarade då att han kunde se en knöl i högra testikeln, men att urologen skulle titta på bilderna och sedan höra av sig. Med de orden lämnade jag sjukhuset i väntan på att Ingela skulle höra sig.
Några timmar senare ringde Ingela och meddelade att man upptäckt en knöl som kan vara en tumör och man vill inte ta några risker utan testikeln måste opereras bort. Det var så svårt att ta det till sig, det första jag sa var, vi ska ju åka till USA nästa vecka på semester så jag kan ju inte opereras. Ingela som anade mitt chocktillstånd svarade att jag skulle åka ner till Trelleborg nästa dag så skulle vi diskutera saken.
I tisdags åkte alltså jag och min flickvän Elin ner till Trelleborg för att träffa Ingela. När vi klev in i rummet berättade hon att jag fått tid till operation redan på torsdag inne på MAS i Malmö. Eftersom man inte visste om det var en aggressiv eller mindre aggressiv cancer, kunde man inte vänta med operation till efter semestern. Naturligtvis hade även jag med lite eftertanke kommit fram till att operationen måste göras så fort som möjligt.
I torsdags morse skrevs jag alltså in på MAS avd 12 i Malmö. Klockan 10.00 sövdes jag ner med narkos och några timmar senare vaknade jag något yr och illamående. Först mindes jag ingenting, men sedan kände jag en smärta i ena ljumsken. Då mindes jag doktorns ord om att man tar ut testikeln genom ljumsken, trevande kände jag ner över såret och vidare ner mot testiklarna, eller rättar sagt testikeln, och då kom minnet tillbaka.
Det visade sig senare att man under operationen skurit upp testikeln och konstaterat att det var en tumör som jag haft. Man tog även ett prov av den friska testikeln för att se så att cancern inte spridit sig. Svaret på detta prov kommer om några veckor och jag ska även genomgå en helkroppsröntgen och ta blodprov.
Tumören var så pass liten att sannolikheten att den ska hunnit sprida sig är liten. Skulle den ha hunnit sprida sig, har man idag så pass effektiva metoder mot just testikelcancer att nästan samtliga som drabbas överlever. Med detta i ryggen känner jag mig ganska väl till mods, men man kan inte låta bli att förundras över hur snabbt ens liv kan förändras. Vardagliga problem som tyngt en, känns helt plötsligt oväsentliga i jämförelse.
Nej, denna vecka kommer jag aldrig att glömma och om jag någon gång gör det (mitt minne är ju erkänt dåligt), kommer ärret i ljumsken och avsaknaden av en testikel alltid att påminna mig.
PS. Vill skicka ett varmt tack till min mor och Ingela Regnell, utan er envishet hade förmodligen cancern aldrig upptäckts. Ytterligare ett varmt tack till Per Anders Abrahamsson, ditt stöd före operationen betydde mycket. Slutligen ett varmt tack till Jörgen Oldbring och Johan Brändstedt som genomförde operationen samt tack för god omvårdnad på avd 12.
/Sloth
