Nyss hemkommen från den årliga kickoffen med Trelleborg. Det bjöds som vanligt på underhållning i form av en gästföreläsare. I år var det Ralf Edströms tur. Han slog sin företrädare Thomas Nordahl med hästlängder när han berättade om sin intressanta karriär.

Mitt första möte med Ralf var när jag som liten följde med min granne Ove Grahn, när VM74-laget drog landet runt i en veterantripp. Jag kommer ihåg att jag inte vågade gå fram och fråga efter autograf eftersom han alltid stod och skämtade med alla. Så även ikväll. Han gick till och med upp en extra gång bara för att dra en vits.

Jag åkte ner till Vångavallen för att köra min rehab med laget. Efter tre varv på tartanen på Östervångsstadion fick knät nog och efter att Magnus sa till mig att jag haltade valde jag att sluta där. Tror bara det var att knät blivit trött efter de hårda passen innan helgen.

Tom kände inte igen mig i min nya städade frisyr. Inte konstigt med tanke på att förvandlingen från en stenhård rocker till en städad helyllekille kom över en natt. Genom ett snabbt besök hos frisören.

I morgon blir det av till sjukgymnasten för en uppföljning av den i förra veckan påbörjade bollträningen. Det var ren kärlek att slå till bollen igen. Hoppas det går lika bra imorgon.

Träning idag kl 13, därefter är det dags för avresa mot Trollhättan. Förr om åren åkte vi alltid upp samma dag som matchen skulle spelas, vilket aldrig var särskilt populärt bland oss spelare. Det var svårt att få någon ordentlig vila på bussen samtidigt som benen blivit stela av flera timmars sittande. Det började egentligen inte förrän Kalmar borta förra året då vi beslutade oss för att åka upp dagen innan. Om det var det som gjorde att vi sedan vann med 1-0 kan vara osagt, men det ökade definitivt våra chanser. Idag åker vi alltså upp till Bohuslän så att vi imorgon i lugn och ro kan ladda inför fighten. Imorgon förmiddag kommer vi träna ett mycket lätt pass för att komma igång och få känna på gräset inne på Starke Arvids arena, därefter blir det mat, vila och matchgenomgång.

Ljungskile borta är ingen lätt match det har många av topplagen fått erfara, men det finns sätt att luckra upp deras täta 5-3-2 uppställning. En av Tom och Alfs starka sidor är att finna svagheter i motståndarnas sätt att spela och förhoppningsvis ska detta ge utdelning på måndag.

/ Sloth

Hemma igen efter en liten weekend i Alingsås, vilket är min barndoms stad. Numera bor min farmor och faster där. Lägg därtill min pappa som tog tåget från Stockholm och min syster som tog med familjen från Kungälv. En riktig släktträff med andra ord. På söndagen hämtade jag upp en festskadad lillebror som lovat att bjuda på kräftfrossa.

Det är alltid svårt att komma upp i kvalitèt när man varit lediga några dagar. Det visade sig inte minst i dagens träningspass. Felpassen och felbesluten avlöste varandra. Ungefär när träningen börjat gå mot sitt slut kännde jag att jag började hitta rätt igen. Thylle gjorde vad han kunde för att få oss övriga på bättre humör. Efter en ganska grinig start på träningen, när vi spelade med två tillslag
i ett passningsspel, tog han bollen och började dribbla. Tom förklarade då för Thylle att vi använder bara två tillslag i det här spelet. OK sa Thylle och det såg ut som att han förstod. En stund senare får han bollen igen och konstigt nog börjar han dribbla igen. Det hela upprepar sig 5 gånger, men det märkligaste av allt är ändå efter träningen när jag upplyser honom om det och han spelar helt oförstående. Som om ingenting har hänt. Helt otroligt och fantastiskt kul.

Som jag skrev i något tidigare inlägg gick jag av träningen i torsdags, på grund av en värkande höftböjarled. Det var dock precis innan de övriga skulle genomföra ett ganska tufft löppass. Drugge började då direkt att ge mig gliringar och menade såklart att jag spelade skadad för att slippa. Idag sken han däremot upp som en sol eftersom vi som inte sprang sist skulle få avverka det idag.

/ Bjurström

Som vanligt har tisdagen bestått av två träningspass, först fotboll sedan brottning. Alla är naturligtvis på bästa humör efter segern i söndags. I vanlig ordning har vi även fått se matchen igen på video och på så sätt kunnat analysera positiva och negativa spelsekvenser. För även om vi vann och spelade okej finns det mycket vi kan göra bättre. Att titta på situationer där man gjort misstag handlar inte om att strö salt i såren, utan tvärtom lära av dem. På detta sätt utvecklas vi till bättre fotbollsspelare men framförallt hjälper det lagets strävan mot perfektion. Med perfektion menar jag speliden, Tom och Alf har en väldigt tydlig spelide men det tar tid innan vi kan utföra den på bästa möjliga sätt, ibland lyckas vi bättre och ibland går det sämre, men det viktiga är att det går framåt. Jämför man antalet poäng före och efter EM så ser man tydligt att vi som lag utvecklas åt rätt håll.

Stämningen är alltså på topp och detta visar sig på en del olika sätt. Ett av tecknen på att folk är glada är att det begås betydligt fler bus, dessa brukar nämligen lysa med sin frånvaro när det går lite sämre. Naturligtvis kan ökningen av antalet bus också bero på att vår käre Thylander just nu är skadad. Medan vi övriga sliter uppe på träningsplanen smyger Thylle (numera känd som Emil i Lönneberga) runt i korridorerna och hittar på hyss. Naturligtvis skulle han aldrig erkänna något av dem, men det kan inte vara en slump att just när Thylle är skadad försvinner; Wihlborgs necessär, undertecknads tröja, Eriks kalsonger, Jensens skor, Bjurras mobil och sist men inte minst Nylunds livsviktiga hårgelé. Men allt detta tolkar jag som ett gott tecken på att stämningen är god och lovar heligt att inte göra något tillbaka. Jag menar, inte kommer jag hämnas på dig Thylle, du som var så snäll och gav ledtråden fågel, vilken ju hjälpte mig att till slut efter en timmes letande finna tröjan hängandes i målribban på Vångavallens A-plan…

/ Sloth

Kryss mot di blåe på himmaplan, får vi väl som matchen gestaltade sig vara ganska nöjda med, även om vi hade ett par heta chanser mot slutet. En av de stora skillnaderna i år jämfört med i fjor är att vi dagen efter sätter oss ner och analyserar matchen. Tom/Alf ger sina synpunkter och låter sedan oss spelare ventilera. Idag var inget undantag, Alf som sett matchen igen på video konstaterade att vi under första halvlek låg för långt ner i plan för att kunna åstadkomma något konstruktivt. Däremot blev det bättre under slutet av andra halvlek, vi kunde stå upp högre och skapade därmed några chanser som vi kunde avgjort matchen på. Tom menade på att vi måste bli tuffare, varför nöja oss med att år efter år ligga i botten på Allsvenskan eller i Superettan, vem säger att vi inte kan ligga uppe i toppen istället(?). Mycket handlar om att vi ska tro på allt vi gör, ha lite kaxigare attityd och inte nöja oss med att bara vara med.

Tror det ligger mycket i detta, många lag som är nykomlingar har för stor respekt för Allsvenskan. Det är klart att skillnaden är stor mellan serierna, men ofta presterar de nya lagen en betydligt sämre fotboll än vad de egentligen kan. Även om lagen är bättre måste man våga spela på det sätt man kan annars kommer man aldrig ha en chans att nå framgång. Se på Norrköping, den vägvinnande fotboll de visade i Superettan är som bortblåst. Det blev så tydligt senast mot Göteborg hur de efter 0-1 tappade all tro på sitt eget spel och den fotboll de visade upp i andra halvlek hade inte gett dem många segrar i Superettan heller.

Tycker att skillnaden på TFF i år jämfört med tidigare upplagor är att vi har många hungriga vinnarskallar som vill visa att de duger uppe i finrummet. Karaktärer som Drugge, Haynes, Dennis, Mange, Bjurra, Thylle, Jensen(listan är hur lång som helst) kommer inte nöja sig med att bara vara objudna gäster. Nej, nu är det dags att ta på finkostymen för i år ska det dansas.

/ Sloth