Årets Allsvenska säsong avslutas på söndag den 9 november och därmed måste det vara den längsta säsongen under 2000-talet. Detta märks inte minst på vädret och planerna att det snart måste vara dags att avsluta kalaset. Vi är även ett par spelare som dessvärre måste kasta in handuken inför sista matchen. Melander som drabbats av yrsel, troligen orsakad av hjärnskakning, jag själv som har fått en bristning i låret, Bjurström med avslitet korsband, Tommie med känningar i baksidan samt Jensen som är sjuk. Skadelistan är längre men ovan nämnda är de senaste bortfallen. Positivt är att Fuxberg kunde träna för fullt och därmed är aktuell inför matchen på söndag.

Det är alltså bara de allra tappraste hjältarna kvar som ska åka upp till huvudstaden och bärga hem säsongens tre sista poäng. Imorgon tränar vi halv tio och direkt efter är det dags för avresa. Känns lite snopet att stanna hemma, men jag och de andra halta och lytta får väl se matchen från sjukstugan.
Vill passa på och rikta ett tack till laauugeer som fått bastun varmare än någonsin, starkt med tanke på att hans glasögon immar igen varje gång han är där inne.

/ Sloth

Så var det måndag kväll och sakta men säkert börjar mina sinnen kunna slappna av efter helgens bravader. Livet som fotbollsspelare är nämligen raka motsatsen till ett Svenssonliv. Den vanlige arbetaren kommer hem på fredagskvällen, utmattad efter fem dagars arbete korkas en flaska vin upp och avnjuts till god mat, därefter blir det tv-soffan och sakta men säkert kan alla muskler i kroppen slappna av. Som fotbollspelare är det tvärtom, när fredagskvällen nalkas börjar tankarna så smått glida iväg mot helgens match och varenda cell i kroppen börjar så smått förbereda sig på utmaningen. När sen helgen är över och de flesta har ångest över att en hel arbetsvecka ligger framför dem, då kan fotbollsspelaren slappna av och om matchen gått bra unna sig ett glas vin och glida ner i tv-soffan.

Men jag klagar inte, vi har det faktiskt väldigt bra. Denna helg tillbringades uppe i Stockholm, där vi bodde på Sjöfartshotellet som ligger vackert beläget på söder med utsikt över vattnet. Vågar man nämna att vi bjöds på god mat hela helgen och att frukostbuffen var världsklass. Att sen få spela match på en av Sveriges coolaste arenor gör inte saken sämre.

Fotbollen har dock en baksida som kan få detta glamorösa liv att likna helvetet, denna får man uppleva när resultaten uteblir och motgångarna börjar dugga tätt. Fråga spelarna i Malmö de vet nog vad jag pratar om….

/ Sloth

Hemkomna idag(söndag) efter en weekend i Stockholm, bloggen uppdateras imorgon då vi är för trötta för och kunna se vad vi skriver.

/ Sloth och Bjurra

Hemma igen efter en liten weekend i Alingsås, vilket är min barndoms stad. Numera bor min farmor och faster där. Lägg därtill min pappa som tog tåget från Stockholm och min syster som tog med familjen från Kungälv. En riktig släktträff med andra ord. På söndagen hämtade jag upp en festskadad lillebror som lovat att bjuda på kräftfrossa.

Det är alltid svårt att komma upp i kvalitèt när man varit lediga några dagar. Det visade sig inte minst i dagens träningspass. Felpassen och felbesluten avlöste varandra. Ungefär när träningen börjat gå mot sitt slut kännde jag att jag började hitta rätt igen. Thylle gjorde vad han kunde för att få oss övriga på bättre humör. Efter en ganska grinig start på träningen, när vi spelade med två tillslag
i ett passningsspel, tog han bollen och började dribbla. Tom förklarade då för Thylle att vi använder bara två tillslag i det här spelet. OK sa Thylle och det såg ut som att han förstod. En stund senare får han bollen igen och konstigt nog börjar han dribbla igen. Det hela upprepar sig 5 gånger, men det märkligaste av allt är ändå efter träningen när jag upplyser honom om det och han spelar helt oförstående. Som om ingenting har hänt. Helt otroligt och fantastiskt kul.

Som jag skrev i något tidigare inlägg gick jag av träningen i torsdags, på grund av en värkande höftböjarled. Det var dock precis innan de övriga skulle genomföra ett ganska tufft löppass. Drugge började då direkt att ge mig gliringar och menade såklart att jag spelade skadad för att slippa. Idag sken han däremot upp som en sol eftersom vi som inte sprang sist skulle få avverka det idag.

/ Bjurström

Bloggen har stått tom de senaste dagarna eftersom mitt internet strejkat och Bjurström åkt upp med familjen till Göteborg. Men efter att ha varit bortkopplade från cyberspace i några dagar bad Elin mig att försöka starta det igen, det tjänar ingenting till sa jag, men i vanlig ordning var det bara att lyda och tydligen har denna tös ett sjätte sinne för helt plötsligt fungerade allt igen.

Eftersom det har varit landslagsspel så har vi som inte blev uttagna??:) fått ledigt hela helgen och detta har varit väldigt skönt. Den stora Björnen Levin från Stockholm har hälsat på och berättade att hans Cecilia bär på en liten flicka i sin mage. Igår(lördag) fick jag en tidig födelsedagspresent( 9 sep) av Elin, då hon bjöd ut mig på restaurang Gräddhyllan där vi fick njuta av deras utsökta Tapas.

I torsdags var vi uppe i Kalmar med b-laget och lyckades spela 0-0 mot ett på pappret väldigt starkt Kalmar. Är imponerad över vår egen Viktor Svensson som trots att han fortfarande går i 3.an på gymnasiet, visar upp god spelförståelse, teknik och styrka. Långa spelare med sådana egenskaper växer inte på träd och jag är övertygad om att vi kommer få mycket nytta av honom i framtiden.

Vår käre jägare Jensen frågade mig i lördags om jag ville med och övningsskjuta, dessvärre var jag tvungen att tacka nej och det retar mig lite. Har länge funderat på att ta jägarlicens och när nu Rambo bjuder ut på dans så kan man inte följa med. Annars är det dovhjorten som står högst upp på Jensens lista just nu, och om jag inte misstar mig kryper han i skrivande stund runt i snåren och letar…

/ Sloth