Då var den allsvenska säsongen över och regnet vräker ner. Man får en melankolisk känsla i kroppen som faktiskt är ganska skön. Nu börjar silly season, spelare kommer och spelare går samma visa varje år. Förste man in förutom bröderna Jovanovic är Joakim Sjöhage som är en ung spelare med väldigt stor potential. Bra att nyförvärven blir klara så fort som möjligt, ju tidigare man kan spika en trupp desto bättre. Tänker då framförallt på inför denna säsong då vi hade en trupp som var på tok för stor.

Fick precis reda på att jag klarade min första mattetenta, känns nästan som en seger i fotboll, utan svetten efteråt. Det som även skiljer är att man efter en seger i fotboll får dela glädjen med alla i laget. Det är just detta som gör lagsporter så mycket roligare än individuella sporter, att få krama varandra och tokhoppa runt i ett omklädningsrum gör att upplevelsen blir så mycket starkare. Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det och denna känsla är extra påtaglig nu när man summerar säsongen. Självklart känner man att om vi tagit två poäng till hade vi kommit betydligt högre upp, dvs om vi inte tappat ledningen mot Gefle eller om vi inte tappat ledningen mot HIF, hade vi varit med bland topp sju. Men om man sammanfattar hela säsongen så jämnar allt ut sig, vi kvitterade ju trots allt i sista minuten mot Sundsvall, Djurgården och Örebro. 40 poäng är mer än godkänt och vad gäller mittenplaceringarna är det väldigt små marginaler mellan att komma tia och sjua. Det viktiga är att vi fått igång ett spel som vi kan bygga vidare på och som vi vet skrämmer skiten ur de flesta lag i allsvenskan.

/ Sloth

Huvudvärken som jag fick efter matchen mot Örebro sitter kvar. Det blir ingen match för mig imorgon. Istället får man installera sig i närmaste soffa, där TV`n framför visar rätt kanal. Det är verkligen hög tid för tre pinnar. I matcherna efter uppehållet (ÖSK-matchen undantaget) har vi visat att vi kan spela, nu gäller det att visa att vi kan vinna .

Idag kom familjen hem igen. Skönt. Inget kul att inte få vara nära sin son. Har nästan glömt min klapparumpaninsomningsritual.

Trodde det skulle vara möjligt att följa OS lite men faktum är att det så direkt efter EM gör det hela lite odramatiskt.

Fick ett utmärkt musiktips av min far som i skaplig ålder lyckas hänga med bättre än en hörlursbeprydd högstadieskolkare. Fleet foxes med samma albumnamn. De har lyckats med ett otroligt skönt och eget sound. Kolla även in deras EP, Sun giant.

/ Bjurström

3-3 mot Örebro hemma. Det kan ses som ett halvt misslyckande, speciellt efter ett tidigt 1-0 mål men med tanke på hur matchen kom att utvecklas får vi ändå vara nöjda. Drugge stänker in, med matchens sista spark, en avlösande kvittering. Jag kände mig lite frusen och hängig innan matchen och eftersom febertermometern visade 37,9 var jag tveksam till start. Redan efter matchen i duschen märkte jag att kroppen tagit hårt vid sig. Jag stod med kycklinghud i skållande varmvatten. När jag sedan kommer hem är febern uppe i över 39 grader.

Jag tror jag har avverkat 5-6 filmer idag. Det är min räddning när jag dessutom är gräsänkling. Att sitta där i soffan och bara vara själv var väldigt länge sedan jag gjorde. När jag tänker på det är det väldigt ofta, om inte sagt jämt jag har en annan människa intill mig. Så är det säkert för alla, men jag har ett behov att få vara själv för att filosofera. För att få tid att tänka och fundera på det man vill själv. Samtidigt kommer saknaden efter sina nära bara någon timme efter de begett sig. Vi är ju trots allt flockdjur, så det gäller att hitta en bra balans med socialt umgänge och tid för sig själv.

/ Jonas

Inget ont som inte för något gott med sig. P.g.a. min skada fick jag ledigt hela helgen och tillbringade denna på bästa sätt i en segelbåt tillsammans med tjejen och hennes familj. I lördags satt vi allihop samlade runt radion och följde matchen mot Halmstad med stor spänning. Det där med att lyssna på radion kan inte vara bra för hjärtat. Kommentatorerna kämpar så gott de kan för att ge lyssnarna en chans att hänga med i matchen, men när man precis hunnit föreställa sig hur det såg ut när TFF anföll på högerflanken var det plötsligt målchans för Halmstad. Detta bidrog till en konstant hög hjärtfrekvens och när matchen till slut blåstes av var jag nästan lika trött som om jag spelat. Men 0-0 var ett bra resultat och med lite flyt hade vi till och med vunnit matchen.

Eftersom Elin stannade kvar i segelbåten ytterligare en vecka är man nu ensam i lägenheten. Detta medför i sin tur att det blir en hel del fotbollstittande. Ikväll har jag sett samtliga allsvenska matcher och just nu pågår Örebro-Hammarby. Sundsvall vann överraskande borta mot Gais och Ljungskile tog sånär en poäng av AIK. Lagen under oss imponerar men samtidigt blir tabellen jämnare och vi har en bra chans att klättra om vi lyckas vinna några matcher. Matchen mot Örebro på lördag blir en viktig skalp att ta om vi ska få en trevlig höst.

/Sloth

09.00 började vi den långa bussresan hem från Örebro och ca 7 timmar senare rullade vi äntligen in i kära Trelleborg. Väl framme var det dags att snöra på skorna igen för att få matchen och bussresan ur benen. Sundin, undertecknade, Nylund samt Thylander kunde dock inte medverka p.g.a. diverse skavanker där Thylanders får anses allvarligast med tanke på det hårda skott han modigt blockerade med en lätt hjärnskakning som följd. Vår egen Mr Potter (Drugge) löpte också på bra vid sidan av planen, han såg pigg ut så en comeback är nog inte långt borta.

Thylander har under de senaste månaderna allt mer börjat fundera över vad han ska göra efter sin karriär. Detta är ett dilemma som många fotbollsspelare förr eller senare ställs inför. Att påbörja en tränarkarriär är ofta ett smidigt val eftersom man samlar på sig mycket kunskap under ens tid som spelare. Man kan kombinera olika tränarfilosofier och på så sätt skapa sin egen stil som man tror på. Detta är något som Thylander fattat tycke för och som han även tagit upp men Prahl och Westerberg. De har därför tagit beslutet att sakta men säkert slussa in Thylander i tränaryrket. Efter dagens träning meddelade de att Thylander från och med nästa vecka ska få hålla i vissa träningspass samt coacha laget från planen i matchen mot Norrköping. Thylander som ser detta som sitt livs chans är oerhört tacksam gentemot Prahl och Westerberg. Citerat Thylander: ” Jag ska inte göra dem besvikna, mitt nya 3-1-6 system kan inte misslyckas”. Upp till bevis Thylander…..
/Sloth o Bjurra

Kroppen börjar äntligen skaka av sig det hårda löppass som vi hade i torsdags eftermiddag. Tanken från tränarna var väl att väcka kroppen och vakna blev vi, klarvakna. Tror nog att det kan vara bra att trycka lite hårdare så att kroppen vänjer sig vid att ligga på max, det behövs säkerligen på måndag.

Skönt att skadeläget börjar ljusna i truppen, Bjurström hel igen, Melander snart hel, Yousef, Jensen och Wihlborg är alla i full träning även Drugge (numera känd som Harry Potter) är snart tillbaka. Även om truppen är bred så finns det gränser för hur många skador man klarar av.
Eftersom vi idag(lördag) hade fritt från träning passade jag på att dra iväg på en liten fisketur, eftersom min vapendragare Bjurström inte tycker om fisk fick jag spendera dagen på egen hand. Har dock en plan om att dra iväg hela laget på en tur snart, får se hur många som nappar. Även om vi i truppen träffas varje dag så kan det vara givande att göra andra saker ihop.

Imorgon samlas vi kl 09.00 för att via buss ta oss upp till Örebro. Tycker det är skönt att åka upp dagen innan, en 6 timmar lång bussresa sätter sig i benen. Får förresten inte glömma att ställa fram klockan, inte så snyggt och komma en timme försent, tror nog att jag får ringa Paulino också.
Tills vi hörs igen imorgon kommer här en liten anekdot riktad till alla er som liksom jag glömmer om det var fram eller tillbaka man skulle ställa klockan.

”När det är sommar ställer man fram utemöblerna alltså fram klockan, vintertid ställer man tillbaka dem alltså tillbaka klockan”
/ Sloth

Hej på er där ute! Vi tackar Trelleborgs Allehanda för förtroendet att föra den här bloggen och hoppas att den kommer bringa njutning och glädje samt ta er med bakom kulisserna under den allsvenska säsongen.

Nyss hemkomna från TFF: s medlemsmöte har vi kvällen till ära valt att skriva första bloggen tillsammans hemma i Bjurströms kök. För nytillkomna TFF entusiaster bör vi väl skriva några ord om oss själva.

Jonas ”Bjurra” Bjurström kreativ mittfältare, Dylan fan och snart pappa. Största hemlighet är att han faktiskt är smart.

Jens Sloth nyutbildad mittback, fiskexpert och nybliven kattägare. Största hemlighet är att han faktiskt inte pluggar till läkare.

Efter att ha avverkat två träningspass, Bjurström ett halvt, och medverkat på ovan nämnda årsmöte är vi ganska trötta. En anekdot kring mötet och som Bjurra har stor ågren över, är hans totala blackout på Toms fråga om hur han har tyckt försäsongen varit. Efter att ha väntat en minut med svaret börjar Bjurra staka sig, orden tycks ha fastnat i halsen. Kort därpå börjar fnisset spridas i salen, Bjurra som nu har lätt panik, blir räddad av Tom då han förklarar för de fnissande att Bjurström kanske inte är en stor talare men skriva blogg det kan han.

Vår kära portugisiska vän Paulino försöker hela tiden förbättra sin svenska vokabulär, vilket inte är så lätt i ett omklädningsrum där det är väldigt låg nivå på kommentarerna. Senast idag försökte han konversera med en servitris på Tre Lyktor, denna blev lätt röd i ansiktet då han klämde av en kommentar som ej bör nämnas i denna blogg. Till hans försvar kan väl sägas att han hade för avsikt att beställa ett glas vatten.

Klockan är nu elva på kvällen och Jens börjar så smått att nicka till, eftersom det är tidig träning imorgon får vi väl snart sluta men vi kan väl nämna att det börjar kännas i magen att det snart är premiär. Känslorna så här några dagar före Örebromatchen är blandade. Truppen är just nu ganska hårt belastad av skador, inte minst undertecknade som känner av krämpor i lår och tår. Om man bortser från detta är det trots allt premiär och det är ju något som vi alla sett fram emot hela vintern.

Fortsättning följer…

/ Sloth och Bjurra