Åkte ner för grästräning på Vångavallen. Den bestod av snabba starter och riktningsförändringar med boll samt fem stegringslopp där jag fick känna på lite acceleration. Det var väldigt ovant och den gropiga gräsplanen gjorde det ibland obehagligt att sätta ned benet i marken. Det gick dock bra, även om jag har en bit kvar men jag känner att jag har känslan kvar. Nu längtar jag verkligen efter matcher igen, inspirationen har återvänt.

Jag fick höra en ganska rolig berättelse om Thylle på träningen. Det var efter matchen mot MFF som incidenten inträffade, vilket förklarar eller är rent av orsaken till det inträffade, där han klackade fri en motståndare. Vid våra bortamatcher mot MFF brukar vi samlas för matchgenomgång på ett hotell i Malmö. Så också den här gången. De som bor i Malmö kommer direkt till samlingen och de som bor Trelleborg åker med spelarbussen som vanligt. Efter matchen och när bussen börjar rulla mot Trelleborg märker alla att Thylles flickvän Anna skriker och viftar med armarna. Så även Thylle. Han säger då åt busschauffören att stanna och går av bussen och frågar Anna vad det är, helt ovetande om vad det kan vara hon vill. Hon svarar bara kyligt. Thylle, du bor ju i Malmö.

När jag läser vad jag nyss skrev inser jag att det inte är en historia de kommer dra på humorgymnasiet men jag får försvara mig med att den var mycket roligare att se i verkligheten och att man var tvungen att vara där för att förstå. Vilket jag i och för sig varken gjorde eller var.

Drugge, Haynes, Magnus och Nylund hade grillkväll i Trelleborg igår. Eftersom de skulle försäkra sig om att jag absolut inte skulle komma men ändå ville vara trevliga, väntade de med att bjuda in mig tills det bara var några timmar tills skivan började. De utnyttjade faktumet att jag är småbarnsförälder och därmed måste planera minsta lilla rörelse utanför tullarna. De hade tydligen haft det supertrevligt och jag fick någon syrlig kommentar om att jag ändå bara hade varit sjätte hjulet.

Matchen började trevande från våran sida. Båda lagen kände på varandra och var rädda att blotta sig. Passningsspelet kom inte riktigt igång i första halvlek. Jag vet inte vad som sas i paus men jag kan tänka mig att det var ganska hårda ord som kom ut. Alla har ju så klart en bild någonstans i bakhuvudet av hur det ska se ut där ute på planen. När den bilden och verkligheten inte riktigt stämmer och med ett par kilo nervositet i ryggsäcken bildar det ofta en frustration, en frustration som måste ut. Den kom med all säkerhet ut i halvlek för det var bättre fart efter pausen. Jag har Nylunds frispark, som Sjöhage sånär når dit med sin svettpanna, på näthinnan. Likaså Drugges hårda markskott. BP hade också ett par riktigt heta chanser och det är underbart att få se en 18-årig debutant kliva in i hetluften med enorm pondus och kyla. Jag tänker såklart på Viktor Noring. Räddningen på friläget i första halvlek håller riktigt hög klass. På reprisen ser man att han lurar BP-spelaren att slå bollen till höger om sig. Kanonräddningen i andra halvlek är inte mycket sämre. Riktigt kul.

Det är ingen match som kommer gå till historien som den mest välspelade men det känns ändå skönt att ha premiären bakom oss. Nu är vi inne i matchlunken igen och träningsveckorna kommer bli mer inriktade och konkreta. Det är då man som lag kan ta flera steg i utveckling. När man vet vad som inte stämmer och vad man ska jobba med.

Stämningen i omklädningsrummet var lite nedstämd. Det var många hakor som pekade nedåt. Det ser jag som ett gott tecken, att inte vara nöjda med 0-0 hemma.

Viktor Svenssons frisyr har nog sett sina bästa dagar. Guti kopian hade vikt ihop håret på ett mycket konstigt sätt. Synd att han inte fick komma in och visa upp den för fotbollssverige.

Gais första mål på rivalen Öis kommer nog att hålla målvakten sömnlös i flera veckor. Det var en rejäl tabbe.

Födelsedagen började lugnt med en tur ner till stadsparken för att mata fåglarna med Love. Efter det bar det av till gymmet för lite styrketräning, man får ju inte lägga av helt bara för man fyller trettio. När Sandra kom hem bakade hon en alldeles underbar tårta med någonting i mitten, som jag inte vet vad det är men som smakade likt en nyklippt sommaräng.

När vi satt där, jag oduschad efter träningen och Sandra utan ansiktet på, knackade det försiktigt på dörren. Spänd och med ett grubblande som startat i huvudet gick jag och öppnade dörren. Utanför står Drugge, Haynes, Magnus och Nylund med tårta och dryck. Eftersom jag numera är nyklippt och ser ut som en gammal 80-talssynthare var de först tvungna att kontrollkolla på dörren innan de bröt ut i ett grattis. Kvällen fortsatte och vi satt och pratade fram till halv tolv. Det kändes faktiskt som om man satt i omklädningsrummet igen för att gå ut till träning. Det var en underbar känsla och det tackar och bugar jag de för.

Så ser de ut vid ett vanligt vardagsrumsbord

Av min kära sambo fick jag en resa till Paris till oss båda. En sådan sak hade inte varit möjlig om jag inte råkat ut för skadan. Allt ont har nog någonting gott med sig ändå.

Eftersom det är väldigt långt till mina släktingar var det inga fler oväntade besök men desto fler gratulationer och presenter. Det värmer verkligen. Tackar och bugar.

I morse när jag vaknade kändes det som jag hade varit på festival eller någon annan stökig tillställning. En baksmälla från trettioårskrisruset.

Norrlänska rader…

Fick en förfrågan om att göra ett litet gäst-inlägg i bjures och sloths blogg igår.. Naturligtvis tackade jag ja till detta erbjudande. Och tänkte att de kan vara på sin plats med lite norrlänska rader i den annars så välskrivna sida.

Efter en helgs ledighet där jag personligen packade en väska och begav mig till Stockholm för att se landskampen mellan Sverige-Portugal. Var det åter dax att snöra på sig fotbollsskorna i måndags. En träning som inleddes med lite blandad kvalite. Brukar nämligen vara så när vi fotbollsspelare fått fri några dagar. Man känner att touchen på bollen inte riktigt är där och att benen inte vill springa lika fort och länge som innan ledigheten. Men som tur är kommer man oftast in i de ganska fort. Och i slutet av träningen när vi spelade ett tvåmålsspel sex mot sex, gick kvalitén återigen att känna igen på alla spelare.

Tisdagen innehöll i vanlig ordning två träningar. Fotboll på förmiddagen och brottning senare. Fotbollspasset innehöll mycket passningsspel, spel tio mot åtta och ett ”vanligt” spel tio mot tio. En träning (vars innehåll) jag personligen gillar väldigt gott. Eftermiddagens fysträning var som vanligt tuff i brottningssalen. Med mycket rörlighet och styrka. Uppvärmningen, nerjoggen och stretchen hade jag hand om. Så får väl passa på att tacka tränaren Tomas för det förtroendet.

Idag (onsdag) är vi lediga.. Får se vad jag ska göra med dagen. Kanske blir det en tennismatch med Olcay. I övrigt har jag väl inga större planer, utan har väl tänkt att ta dagen lite som den kommer. Skönt att bara känna sig ledig ibland..

I övrigt så börjar förberedelserna inför nästa match i allsvenskan trappas upp här i slutet av veckan. Ska naturligtvis bli väldigt intressant att åka upp till Borås på tisdag och spela om poäng. Vi är ju som ni säkert vet inne i ett sånt där härligt flyt där vi känner att vi är svåra att slå. Och denna känsla är något som betyder väldigt mycket! Bara hoppas att formen håller i sig dom sista fem omgångarna också. Vi tränare och spelare ska iaf göra allt i vår makt för att spela ihop mest möjliga poäng. Så ska vi tillsammans se till att de blir skoj att titta på tabellen efter sista omgången den 9:e nov.

Till sist vill jag bara önska mitt gamla lag Gif Sundsvall lycka till i slutspurten av allsvenskan. För som uppvuxen norrlänning vill man självklart inte att norrlandsfönstret ska vara stängt.

Vi ses på Vångavallen, vi behöver dit stöd. Ha de gott!

Mattias Nylund

Efter dubbelpasset igår var det idag skönt att få en ledig dag. Dagen har spenderats enligt följande. Kl 07.44 vaknade jag och fann att jag var helt själv i lägenheten, eftersom familjen är hemma i Norrköping några dagar för att hälsa på Loves morföräldrar. Några timmar senare kom Sundin, Mange och Nylund in till universitetsstaden för en lunch med mig och Alexander Steen. Efter lunchen gick vi ner till stortorget, där vi möttes av en strålande sol, vilket vi också utnyttjade.

I morgon är det återigen dubbelpass. På fredag går tåget till Köpenhamn för en träningsmatch mot FCK. Jag kommer ihåg när vi mötte de på parken. Redan klara danska mästare, fick vi i Esbjerg nöjjet att möta de inför ett nästintill fullsatt Parken och med en klubbägare som gett ut gratis öl till alla på arenan. Vi tvålade dit de med 2-1 men det är inte det jag minns starkast från den matchen. Det är den efterföljande hyllningen till FCK:s spelare. En och en blir de uppropade för att ta emot guldmedaljen på en scen mitt på planen. När spelaren, som blivit utkallad, kommer ut på parkens gräs skriker alla i publiken hans namn. Det kallar jag hyllning och det var en upplevelse att få se det från första parkett.

/ Bjurström

Igår(tisdag) tränade vi två pass som vanligt. Efter att ha lirat boll på förmiddagen var det åter dags att stiga in i brottningslokalen. Det finns vissa i laget som är roligare än andra när det kommer till brottningsträning. Själv har jag otroligt svårt att slå en regelrätt kullerbytta, vilket frambringar en del skratt i lokalen. Men roligast av alla är Nylund( alias Elvis), i matematiska termer kan man säga att Nylund är ekvivalent med ett kylskåp. Under smidighetsövningar då man ska landa mjukt på mattan, tar Nylund i för kung och fosterland och landar med ett brak. Man får dock beundra honom för att sin envishet, vem vet, en gammal hund kanske lär sig sitta till slut.

Idag är det ledigt från träning, dock fick man åka iväg på föreläsning samtidigt som tuppen gal. Men nu ska jag åka iväg på fisketur med Jensen…

/ Sloth

Som vanligt har tisdagen bestått av två träningspass, först fotboll sedan brottning. Alla är naturligtvis på bästa humör efter segern i söndags. I vanlig ordning har vi även fått se matchen igen på video och på så sätt kunnat analysera positiva och negativa spelsekvenser. För även om vi vann och spelade okej finns det mycket vi kan göra bättre. Att titta på situationer där man gjort misstag handlar inte om att strö salt i såren, utan tvärtom lära av dem. På detta sätt utvecklas vi till bättre fotbollsspelare men framförallt hjälper det lagets strävan mot perfektion. Med perfektion menar jag speliden, Tom och Alf har en väldigt tydlig spelide men det tar tid innan vi kan utföra den på bästa möjliga sätt, ibland lyckas vi bättre och ibland går det sämre, men det viktiga är att det går framåt. Jämför man antalet poäng före och efter EM så ser man tydligt att vi som lag utvecklas åt rätt håll.

Stämningen är alltså på topp och detta visar sig på en del olika sätt. Ett av tecknen på att folk är glada är att det begås betydligt fler bus, dessa brukar nämligen lysa med sin frånvaro när det går lite sämre. Naturligtvis kan ökningen av antalet bus också bero på att vår käre Thylander just nu är skadad. Medan vi övriga sliter uppe på träningsplanen smyger Thylle (numera känd som Emil i Lönneberga) runt i korridorerna och hittar på hyss. Naturligtvis skulle han aldrig erkänna något av dem, men det kan inte vara en slump att just när Thylle är skadad försvinner; Wihlborgs necessär, undertecknads tröja, Eriks kalsonger, Jensens skor, Bjurras mobil och sist men inte minst Nylunds livsviktiga hårgelé. Men allt detta tolkar jag som ett gott tecken på att stämningen är god och lovar heligt att inte göra något tillbaka. Jag menar, inte kommer jag hämnas på dig Thylle, du som var så snäll och gav ledtråden fågel, vilken ju hjälpte mig att till slut efter en timmes letande finna tröjan hängandes i målribban på Vångavallens A-plan…

/ Sloth

Då var man precis hemkommen efter en tur med båten ute på Sövdesjön. Tanken var att vi skulle meta upp en och annan storgädda, men detta visade sig vara lättare sagt än gjort. När vi efter ivrigt sökande runt hela sjön tvingades ge upp på grund av mörkret kunde vi summera dagens fångst, 4 mörtar och en liten abborre. Hade det varit för ett par hundra år sedan skulle man fått lägga sig på fastande mage, tur då att vi lever i en annan tid och att det finns kebabvagnar i Lund som kan rädda en.

Igår tränade vi två pass, i vanlig ordning var det fotboll på förmiddagen och brottning på eftermiddagen. Stämningen kunde väl varit bättre men det ska väl vara lite grinigt eftersom vi inte är nöjda efter matchen i söndags. På torsdag är jag övertygad om att grinigheten ersatts av revanschlystnad.

För att luckra upp den tryckta stämningen beslöt jag och min för dagen nya vapendragare Thylle att vi skulle spela vår gode vän Nylund ett litet spratt. Nylund med sin yviga lejonman är den enda i laget som använder kam. I bästa Elvis Presley maner står han varje dag och drar kammen genom håret samtidigt som han beundrar sig själv i spegeln. Av en ren slump hade jag och Thylle kommit över en burk tejprep som för den ovetande sprayas på benet när man ska få tejpen att fästa bättre, ett slags klister så att säga. Då Nylund tog sin dagliga kroppsmassage hos Eva, slank vi ner i hans väska och sprayade kammen så gott vi kunde. En stund senare steg Nylund in i duschen, genomförde sina rutiner, torkade sig och gick bort mot väskan. Förväntansfulla som barn satt vi i bortre hörnet av omklädningsrummet och iaktog honom medan han tog fram kammen och gick bort mot spegeln. Kammen fastnade direkt och Nylund blev helt blek i ansiktet, som tur var fick han loss kammen men skrattsalvorna som ekade i rummet kommer sitta kvar ett tag i hans huvud tror jag. Peace Nylund du vet att vi älskar dig!

/ Sloth

09.00 började vi den långa bussresan hem från Örebro och ca 7 timmar senare rullade vi äntligen in i kära Trelleborg. Väl framme var det dags att snöra på skorna igen för att få matchen och bussresan ur benen. Sundin, undertecknade, Nylund samt Thylander kunde dock inte medverka p.g.a. diverse skavanker där Thylanders får anses allvarligast med tanke på det hårda skott han modigt blockerade med en lätt hjärnskakning som följd. Vår egen Mr Potter (Drugge) löpte också på bra vid sidan av planen, han såg pigg ut så en comeback är nog inte långt borta.

Thylander har under de senaste månaderna allt mer börjat fundera över vad han ska göra efter sin karriär. Detta är ett dilemma som många fotbollsspelare förr eller senare ställs inför. Att påbörja en tränarkarriär är ofta ett smidigt val eftersom man samlar på sig mycket kunskap under ens tid som spelare. Man kan kombinera olika tränarfilosofier och på så sätt skapa sin egen stil som man tror på. Detta är något som Thylander fattat tycke för och som han även tagit upp men Prahl och Westerberg. De har därför tagit beslutet att sakta men säkert slussa in Thylander i tränaryrket. Efter dagens träning meddelade de att Thylander från och med nästa vecka ska få hålla i vissa träningspass samt coacha laget från planen i matchen mot Norrköping. Thylander som ser detta som sitt livs chans är oerhört tacksam gentemot Prahl och Westerberg. Citerat Thylander: ” Jag ska inte göra dem besvikna, mitt nya 3-1-6 system kan inte misslyckas”. Upp till bevis Thylander…..
/Sloth o Bjurra