Vilken final det bjöds på igår. Vid ett flertal gånger under den första kvarten, började United sitt pressspel vid Barcelonas straffområde. De blev dock aldrig chockade av Manchester Uniteds tidiga och höga press. Svaret från Barcas sida blev, det de gör bäst, rulla boll. Efter en stund orkade inte ManUtd spelarna jaga boll i cirklar och föll ner längre i banan. De gick med andra ord rakt i fällan. Med spelare som Messi, Iniesta och Xavi som ständigt cirkulerar runt varandra och släpper bollen med ett och två tillslag spelar det ingen roll om man har ett överorganiserat försvarsspel. När de tre spelarna är i form kan de ensamna luckra upp vilket mittfält och försvar som helst. Det är det som känns skönt, det måste ju betyda att fotbollen segrat.

Jag tycker inte på något vis ManUtd spelar dålig fotboll, de hade flera riktigt bra anfallskombinationer, men det är ändå flera klasser under Barcelonas spel.

Idag har jag varit på gymmet och tränat igenom hela kroppen. Efter det begav jag mig till Lund FFs träningsplan och körde lite förflyttningar och snabba fötter. Jag avslutade tvåtimmarspasset med lite passningar och skott. Nu börjar knät kännas riktigt bra och jag tror inte det är lång tid tills jag kan slussas in i kollektivet.

Hur kan 1-klass biljetter vara billigare än 2-klass biljetter? Jag ska åka upp till Norrköping på nationaldagen för en svensexa och när jag skulle boka biljetter fick jag alltså bekräftat det jag skrev över. Det är inte logiskt. Borde de inte döpa om 2-klass till 1-klass i såna fall?

Efter gårdagens stenhårda träning i gymmet var det skönt att genomföra ett rent teknikpass hos sjukgymnasten. Inom en till två veckor kommer jag att ansluta till träningen i Trelleborg för att börja rikta in rehabiliteringen i mer fotbollsanpassade moment. Det känns verkligen som att mitt knä kommer bli riktigt bra och min förhoppning är att vara tillbaka på planen inom tre månader. Om det blir så får tiden utvisa men jag kommer göra allt för att det ska bli så. Under tiden skall det bli skönt att börja vara en i gänget igen.

Jens har tydligen påsklov nu eller nåt. Det har jag inte märkt. Playstationet ligger fortfarande orört i lådan och telefonen har inte ringt en gång. Ibland kan jag få abstinensbesvär om jag inte får påbörja ett VM med Sloth bredvid mig. Jag kom på mig själv häromdagen, att det var något jag längtade efter. Jag kom på att det är Jens. Det känns som att han har gjort slut.

På torsdag åker vi upp till Norrköping för lite påskfirande. Självklart blir det TFF-match framför dumburken med en påskmust i handen.

Just nu läser jag ”The Dirt”. En underbar bok som handlar om Mötley Crüe. Jag ligger timvis i sängen och läser, helt fascinerad av rock’n'rollens största galningar. Den rekommenderar jag utan att ens ha läst hela.

Åter på Vångavallen efter några dagar i Norrköping. Idag blev det lite cykel och styrketräning. Överkroppen är det enda jag verkligen kan arbeta med för att ta ut mig och jag blir inte förvånad om jag får byta storlek på tröjan igen, nästa år.

Operationen kommer äga rum den 30:e November. Konstigt nog är jag inte nervös, än. Bara en sådan sak som att ta narkos för första gången kommer säkert skrämma skiten ur mig när jag väl ligger där.

Mycket glädjande att Trelleborg kunde locka till sig Sjöhage. Han kommer nog fungera utmärkt i vårat spelsystem. Den stora frågan är om TFF hade funnits på kartan för den snabba anfallaren om inte Tom Prahl varit tränare. Jag tror det inte.

Love växer så det knakar i väggarna. Här om dagen fick vi smörja in dörrlisterna med smör så han kunde få klämma sig igenom. På torsdag blir han 7 månader.

Det där i mitten över var ett skämt.

Återkommer snart med fler rappporter.

/ Jonas

Efter ett litet gästspel i Simrishamn var vi åter på Vångavallens c-plan. Det regnade precis lagom mycket för att bollen skulle få den extra fart den behöver för att passningsspelet skulle få det lättare. Det märktes på samtliga fötter att vi åter börjar hitta formen. Nu väntar två träningar till innan Peking kommer till stan. Ett Norrköping som såklart är taggade och vill visa fotbollssverige att deras senaste vinst inte var en engångsföreteelse. Jag läste någonstans att de i sin senaste match hade, inte mindre än sex mittbackar på planen. Spelare som egentligen spelar mittback men som tilldelats en annan roll. Det innebär att de borde vara något tröga i spelet på marken. Det måste gynna oss om vi kan sätta fart på bollen och spela förbi de med korta snabba passningar.

Efter en rad beskyllningar och dumma påhitt från vår lagkapten på sista tiden, har jag till slut tröttnat. Sitter i skrivande stund och smider planer för en ultimat practicaljokehämnd. Återkommer mer om det när den är utförd.

Var i går (läs onsdag) hos en kiropraktor för att bota min nackspärr. Jag konstaterade efter träningarna i tisdags att det är extremt smärtsamt att med nackspärr, träna på en dyblöt fotbollsplan med för korta dobbar och som följd av det 10-12 halkningar som får huvudet att knäcka fram och tillbaka.

/ Bjurström

Vi gick idag ut på Vångavallens gräsmatta för att öva på fasta situationer. Så fort vi borrade dobbarna ner i gräset såg vi vilken otroligt fin plan det var. Den låg slät som en golfgreen framför oss. I de stunderna är det underbart att bo i Skåne. Klimatet här nere underlättar för planerna att bli bättre tidigare på året men vi tror även att den viktigaste delen ligger hos planskötarna. Vi kan stolt säga att vi har Sveriges bästa hos oss. Efter GAIS-matchen var planen uppsprungen och gropig. En vecka senare ligger den platt som en konstgräsplan. Det uppskattas innerligt av en fotbollsspelare, det finns inget som slår en riktigt fin fotbollsplan.

I morgon äger alltså slaget om sydskåne rum. Vi får besök av den meriterade storebrodern.
När jag, Bjurström, var liten höll jag faktiskt på MFF ett tag. Jag kommer till exempel mycket väl ihåg straffdramat mot IFK Norrköping 1989. Jag kommer även ihåg att jag trodde att jag var Jesus, vilket underlättar att förstå mitt felbeslut av favoritlag.

Vi hatar inte MFF, vi älskar bara att slå de. Så är det att vara lillebror.

Som avslutning kan vi även berätta att Jan Lagerborg bjöd alla på tårta efter dagens träning. Förutom de som sprider skvaller om vissa materialförvaltare i vissa bloggar. Vi fick sätta oss i bilen, lite besvikna och mycket hungriga. Det här är sista gången Jan Lagerborgs namn nämns här.

/ Jonas och Jens

I paus var det inte många faktorer som pekade på att vi skulle få med oss några poäng från Idrottsparken. Dåligt spel, gyttjebrottning samt 0-1 på självmål summerar den första halvleken ganska väl. Därför var det skönt när domaren blåste i pipan. Väl inne i omklädningsrummet var det många som var besvikna och trötta, men efter Prahls tal om att det är nu man visar om man har vinnarskalle eller inte så började glöden så smått lysa i allas ögon. Inte fan hade vi åkt hela vägen för att vika ner oss, nej nu var det dags att ta på blåstället. Andra halvlek är nu historia och den poäng vi fick med oss var ett kvitto på den karaktär och styrka som finns i laget. Styrkan som krävs för att vända svåra matcher och karaktären att tro på att det går.

Tågresan från Malmö till Norrköping var som vanligt händelserik. Vår eminenta materialansvarige Jan Lagerborg har ju som många vet en förkärlek till cigaretter. Vid varje stopp som tåget gjorde passade Lager på att ta ett bloss. Plötsligt meddelar lokföraren samtliga resenärer att tåget blivit försenat med 20 minuter detta för att någon envisas med att röka vid varje station. Vidare la han något irriterad till att från och med nu kommer tåget inte att vänta längre. Lager som annars alltid är punktlig var något förnärmad.

Väl framme i Norrköping klev alla av tåget, alla utom Paulinio. Han gick helt enkelt inte att finna, konduktörerna fick tillkallas och efter febrilt sökande hittades han inne på en av toaletterna. Intet ont anande satt han där och läste sin tidning. Det var en något skamsen portugis som kom gående längs tåget med hela tågpersonalen i hälarna.

Idag anlände en sliten trupp till Vångavallen, som tur var stod vattengympa på schemat. När matcherna ligger så tätt som de gör kan det vara skönt att få skvätta lite vatten och bubbla i bubbelpoolen. Förhoppningsvis gör det susen, vilket kan behövas när di blåe kommer på besök på söndag.
/ Sloth o Bjurra