Vilken härlig seger. Idag visade vi stundtals upp ett fantasirikt anfallsspel där vi vårdade bollen och hade tålamod. I andra halvlek radade vi upp härliga kombinationer som oftast slutade i farligheter. Jag har fortfarande andra målet på näthinnan där vi lockar till oss motståndarna på mitten, för att bara slå en enkel passning i sidled till magnus som har en gata att slå fram bollen på högerkanten till Dennis. Han tittar i sin tur upp och hittar in till Sjöhage som efter lite flipperspel får trycka in sitt första i TFF-tröjan. Underbart och samtidigt väldigt väldigt välförtjänt.

Jag tycker Sjöhage gjorde sin absolut bästa match idag. Han är med sin snabbhet ett otroligt orosmoment för motståndarna. Han låg bakom den matchavgörande situationen där vi tilldöms straff samtidigt som ÖIS får en frilägesutvisning. När vi sedan tar ut honom och sätter in en pigg Jensen gick nog musten och orken helt ur deras backlinje. Det är bara att konstatera, vi har ett riktigt bra lag och en stark bred trupp.

I omklädningsrummet efter matchen bjöds det, som vanligt efter en vinst, på glädjesång i form av vår kamplåt. Jag småmyser varje gång vi sätter igång att ta ton, eftersom jag vet att Magnus inte har en aning om vad vi sjunger. I dag hade jag till och med äran att stå bredvid honom. Då passade jag självklart på att lyssna med extra stora dumboöron på varje ord som kom ut ur hans mun. Jag lovar att jag hörde några textrader ur den gamla VM-låten ” Ciao, ciao Italia”. Underbart.

Abels nickmål var bland det svettigaste jag sett. Han låg som ett streck i luften och hittade krysset, i en perfekt båge över Noring. Snyggt.

Träffade en trelleborgare nere på pizzerian idag, han har en son i ett av ungdomslagen i TFF. Han var riktigt trevlig och när jag tänker efter har varenda invånare jag mött i palmernas stad varit just det, trevliga. Det måste ligga i naturen hos dem, eller oss förresten, jag är ju halvtrelleborgare.
Bara för att det inte ska bli några missförstånd vill jag berätta att jag beställde en sallad med tillhörande mineralvatten på pizzerian.

Träningen rullar på och jag körde ett nytt mastodontpass på gymmet idag. Knät håller.

Såg ni Sennas och Adebayors mål igår? Fotbollspoesi med mästerlig lyrik. Ibland undrar jag om det är samma sport vi sysslar med, bollen går liksom på ett snöre med en touch i ilfart, mellan spelarna. Till vårt försvar bör dock tilläggas att planerna är ”lite” bättre än en vanlig premiärplan i Sverige.

Love gillade verkligen att titta på allsvensk fotboll. Han satt tyst hela första halvlek och tittade med spända ögon. När sedan Anni (Magnus flickvän) och Lisa (Erik Sundins flickvän) tog hand om honom i paus för lite övning, hörde jag ett högt barnskrik som ekade över hela Vångavallen. Otröstlig och hungrig letade han efter mig. Han blev till slut slussad via åskådare tillbaka till sin skadade far. Väl i famnen njöt han återigen av fotbollen samt tre stora bananer.

Matchen mot Ängelholm var ingen succé ur åskådarmässig synpunkt. Dock fanns det en hel del delikatesser att avnjuta i vårsolen. Jag tänker främst på TFF-målet, signerat Drugge, Haynes och Pode. Riktigt fint. Dessutom fick vi, av våra gäster, beskåda en löjligt retsam tunnel på Magnus, där även tillhörande förnedringsläte noterades av undertecknad.

Jag har tagit det väldigt lugnt i helgen. Resultatet är pigga och starka ben. Känns som en evighet jag hade det sist. Det gäller verkligen att hitta balansen på den tunna linan som är spänd mellan överansträngning och maxträning.

Vad händer här på sidan 24 i den allsvenska bilagan? Det gjorde mig 100 procent mer motiverad i alla fall.

Födelsedagen började lugnt med en tur ner till stadsparken för att mata fåglarna med Love. Efter det bar det av till gymmet för lite styrketräning, man får ju inte lägga av helt bara för man fyller trettio. När Sandra kom hem bakade hon en alldeles underbar tårta med någonting i mitten, som jag inte vet vad det är men som smakade likt en nyklippt sommaräng.

När vi satt där, jag oduschad efter träningen och Sandra utan ansiktet på, knackade det försiktigt på dörren. Spänd och med ett grubblande som startat i huvudet gick jag och öppnade dörren. Utanför står Drugge, Haynes, Magnus och Nylund med tårta och dryck. Eftersom jag numera är nyklippt och ser ut som en gammal 80-talssynthare var de först tvungna att kontrollkolla på dörren innan de bröt ut i ett grattis. Kvällen fortsatte och vi satt och pratade fram till halv tolv. Det kändes faktiskt som om man satt i omklädningsrummet igen för att gå ut till träning. Det var en underbar känsla och det tackar och bugar jag de för.

Så ser de ut vid ett vanligt vardagsrumsbord

Av min kära sambo fick jag en resa till Paris till oss båda. En sådan sak hade inte varit möjlig om jag inte råkat ut för skadan. Allt ont har nog någonting gott med sig ändå.

Eftersom det är väldigt långt till mina släktingar var det inga fler oväntade besök men desto fler gratulationer och presenter. Det värmer verkligen. Tackar och bugar.

I morse när jag vaknade kändes det som jag hade varit på festival eller någon annan stökig tillställning. En baksmälla från trettioårskrisruset.

Sista dagen i mitt liv som talang. För är det inte så att man i fotbollssverige kommer undan med att bli kallad för talang om man befinner sig någonstans mellan 18-29 år. Jag tror man gör det.
Ångesten har suttit på min högra axel hela dagen. Det är något undermedvetet som ligger och lurar i vassen. I morgon är jag 30 plus och lite skit ska man nog må.

Jag och Love var nere på stan för en sen lunch med Jens. Efter det bar det av till Idrottshälsan för ett tvåtimmarspass med Gunilla. Hon trodde att jag snart kunde börja träna lite med boll. Tanken slog mig direkt. Har jag har tappat kontrollen över bollen? Har jag det får jag väl byta spelstil och träna upp fysiken så jag kan bli en tjongare istället. För tillbaka till planen skall jag.

Funderar på att försöka smita från att köpa tårta till laget. Det borde ju vara den som fyller år som blir bjuden.

Hoppas Magnus får reda på sina knän nu innan premiären. Han kommer bli oerhört viktig och vi har inte råd med fler allvarliga skador.

16 Horespowers cover på Nina Simones ” Sinnerman” är riktigt bra.

Dagens träning ägnades åt passningsspel och spel på sista tredjedelen med avslut. Kroppen kändes ganska pigg trots att det bara var två dagar sedan den tömdes helt. Ingen videogenomgång av matchen idag, den blir mellan passen imorgon istället. På eftermiddagen skall vi ut till Löberöd för en liten gästträning. Det ska bli kul att se var den mystiske Jensen tillbringat sina barnsbens dagar.

Fick lite sura miner från min mittfältskompis Magnus idag. Han var inte jättenöjd efter at ha läst om sin oförmåga att sluta upp i allsång, som jag skrev om tidigare. Han nämnde något om att det här skulle vara den sämsta bloggen någonsin.

Vi återkommer med mer rapportering imorgon efter gästträningen.

/ Jonas