I helgen var Jag och Jens med respektive och Love, hemma hos Alexander Steen för en riktig grillkväll. Där utspelades även en väldigt prestigefull darttävling där familjen Bjurström relativt enkelt gick segrande ur. Vädret är helt underbart just nu och Lund blommar upp som en skinande ros. Överallt väller det fram människor och det är nästan en omöjlighet att köra bil inne i stan. Ibland känner man sig som en taxichaufför från Athen som använder tutan istället för bromsen. Men det gör inget när vårkänslorna kommer och det gäller att utnyttja det på rätt sätt. Därför blir det nog en fika på filten med Love imorgon.

Idag tog jag en rejäl löptur i stadsparken, svetten bara rann om mig. Det gäller verkligen att hålla igång konditionen annars förlänger man rehabtiden avsevärt. I skrivande stund kommer jag plötsligt på att jag nu har en riktigt jobbig period, vad gäller löpträning, framför mig. Då syftar jag inte enbart på långdistanslöpning, utan även den minst lika viktiga fotbollskonditionen som man självklart tränar upp bäst genom att spela fotboll men även kan träna upp skapligt genom olika intervalllöpningar.

ÖIS på fredag. Det känns som en klar favör till oss men jag tror absolut inte att de är dåliga på något sätt och någon underskattning ska vi verkligen inte kosta på oss. Däremot tycker jag att vi kan gå ut med ett bra självförtroende och verkligen känna att vi är bättre än de. Vi vill också såklart ha revansch för de två senaste matcherna där vi inkasserat två förluster(Häcken och Syrianska).

Tog lite bilder på senaste träningen. Tyvärr har det varit lite problem med uppladdningen och de bästa kom inte med. Förhoppningsvis kommer de vid ett senare tillfälle.

Haynes filosoferar

Magnus på planen igen.

Påskhelgen i Norrköping har varit bra. Nu väntar den långa bilfärden tillbaka till Skåne och Lund, för att påbörja vardagslunken. Jag och Sandra ordnade barnvakt idag, så vi själva kunde gå på besök hos biografen. Känns som en evighet sen sist och filmen var riktigt, riktigt bra. Män som hatar kvinnor.

Tyvärr kunde jag inte se matchen sist, eftersom jag inte fick tag på någon TV som visade kanalen. Vad jag förstått var det ett fall framåt rent spelmässigt och jag tror vi kommer få se en positiv fortsättning på utvecklingen av vårt spel i de närmaste matcher. Förhoppningen är ju att vi skall få samma kurva som i höstas.

Sommaren är här. Har suttit hela helgen i solen och bara njutit. Helt underbart.

Jag har ökat längden i mina löpningar till 10 minuters intervaller. Förhoppningsvis kommer jag klistra ihop alla intervaller så jag får ta ut mig under en längre tid, vilket förbättrar uthålligheten både i huvudet och i kroppen avsevärt.

Love spalar numera fotboll. Jag har stått och övat med honom i helgen och det är ren glädje att få se sin son sparka till bollen. 11 månader gammal sparkar han raka vristar som ekar i väggarna och Lasse Larsson har redan lagt option på hans signering. Det kan bli något stort det här.

Veckan som gått kommer jag minnas hela mitt liv. Tidigare i år har jag stundtals känt en stickande smärta i höger testikel, men har inte bedömt det så pass allvarligt att man skulle behöva åka in och undersöka sig. Denna smärta har sedan försvunnit och det var inte förrän ett par veckor sedan, då jag av annan anledning åkte in till urologen i Lund, som han genom ultraljud upptäckte att jag hade en s.k. bitestikelinflammation. Han var dock inte säker utan ville skicka mig till urologen i Trelleborg som tydligen skulle ha en bättre apparatur vad gäller ultraljud.

Det var så denna vecka började, i måndags var jag på undersökning hos urologen Ingela Regnell i Trelleborg. När hon kände på testikeln så kunde hon liksom urologen i Lund känna att det var en bitestikelinflammation jag hade. Dock tyckte hon det var viktigt att jag genomförde ett ultraljud. Efter ultraljudet frågade jag röntgenläkaren om han kunde se något, denne svarade då att han kunde se en knöl i högra testikeln, men att urologen skulle titta på bilderna och sedan höra av sig. Med de orden lämnade jag sjukhuset i väntan på att Ingela skulle höra sig.

Några timmar senare ringde Ingela och meddelade att man upptäckt en knöl som kan vara en tumör och man vill inte ta några risker utan testikeln måste opereras bort. Det var så svårt att ta det till sig, det första jag sa var, vi ska ju åka till USA nästa vecka på semester så jag kan ju inte opereras. Ingela som anade mitt chocktillstånd svarade att jag skulle åka ner till Trelleborg nästa dag så skulle vi diskutera saken.

I tisdags åkte alltså jag och min flickvän Elin ner till Trelleborg för att träffa Ingela. När vi klev in i rummet berättade hon att jag fått tid till operation redan på torsdag inne på MAS i Malmö. Eftersom man inte visste om det var en aggressiv eller mindre aggressiv cancer, kunde man inte vänta med operation till efter semestern. Naturligtvis hade även jag med lite eftertanke kommit fram till att operationen måste göras så fort som möjligt.

I torsdags morse skrevs jag alltså in på MAS avd 12 i Malmö. Klockan 10.00 sövdes jag ner med narkos och några timmar senare vaknade jag något yr och illamående. Först mindes jag ingenting, men sedan kände jag en smärta i ena ljumsken. Då mindes jag doktorns ord om att man tar ut testikeln genom ljumsken, trevande kände jag ner över såret och vidare ner mot testiklarna, eller rättar sagt testikeln, och då kom minnet tillbaka.

Det visade sig senare att man under operationen skurit upp testikeln och konstaterat att det var en tumör som jag haft. Man tog även ett prov av den friska testikeln för att se så att cancern inte spridit sig. Svaret på detta prov kommer om några veckor och jag ska även genomgå en helkroppsröntgen och ta blodprov.

Tumören var så pass liten att sannolikheten att den ska hunnit sprida sig är liten. Skulle den ha hunnit sprida sig, har man idag så pass effektiva metoder mot just testikelcancer att nästan samtliga som drabbas överlever. Med detta i ryggen känner jag mig ganska väl till mods, men man kan inte låta bli att förundras över hur snabbt ens liv kan förändras. Vardagliga problem som tyngt en, känns helt plötsligt oväsentliga i jämförelse.

Nej, denna vecka kommer jag aldrig att glömma och om jag någon gång gör det (mitt minne är ju erkänt dåligt), kommer ärret i ljumsken och avsaknaden av en testikel alltid att påminna mig.

PS. Vill skicka ett varmt tack till min mor och Ingela Regnell, utan er envishet hade förmodligen cancern aldrig upptäckts. Ytterligare ett varmt tack till Per Anders Abrahamsson, ditt stöd före operationen betydde mycket. Slutligen ett varmt tack till Jörgen Oldbring och Johan Brändstedt som genomförde operationen samt tack för god omvårdnad på avd 12.

/Sloth

Idag vankades avslutsnötning på dagens första träning. Drugge imponerade mycket då han i stort sett hela tiden träffade mål.

Mellan träningarna åt vi som vanligt lunch på Tre lyktor.

Andra passet ägnades helt åt fysträning på planen. En träning som varvades med snabbhet och uthållighet. Jag fick, lämpligt nog kan tyckas, gå av strax innan uthållighetsträningen med en värkande höftböjarled. På väg ner från träningsplanen märkte jag även att jag fått nageltrång. En olycka kommer sällan ensam eller hur var det?

Väl i Lund tog jag och Love på oss varmkläderna för en kvällsfika med Alexander ”Bulten” Steen.

Slog på TV4 sport och såg min vän och före detta lagkamrat Richard Richardsson släppa in inte mindre än åtta baljor. Häcken krossade Sirius.

/ Bjurström

Eftersom det är måndagsmatch har vi haft träningsfritt idag. Gårdagens träning var lite lagom grinig och det tacklades tufft emellanåt. I det avslutande spelet kunde man ana en viss frustration då det small i benpiporna och gnälldes lite här och var. Det är bara bra. Just närkampspelet kommer vara en nyckel i jakten på tre pinnar på måndag. När vi står där ute på planen är det vi spelare som styr vad som händer i matchen. Man måste som fotbollsspelare ha ett ofantligt mod för att lyckas. Jag jämför det med att inför fulla läktare gå ut mitt i mittcirkeln och dra av sig shortsen och kalsingarna. Man måste blotta sig fullständigt för att få ut allt man har inom sig. Då spelar det mindre roll om man heter Daniel Andersson eller Jonas Bjurström. Det enda som spelar roll är nästa situation, nästa närkamp och nästa passning. Allt för att mitt lag, när slutsignalen piper, ska stå där som vinnare.

Tror det har regnat exakt hela dagen i Lund.

Nackspärren har inte riktigt gett med sig. Tror ett visst nacksving från vår massör Eva kan spela in också. Är det inte meningen att hon ska hjälpa oss att bli hela och krya? Jag får väl kanske skylla mig själv i det fallet då jag har en tendens att driva folk till vansinne. Allt med en stor glimt i ögat.

/ Bjurström