Jag är imponerad av hur vi skötte oss i derbyt igår. Alla fötter och skallar var med till hundra procent. Förutom en sekund i slutet av första. Situationen där Thylander klackar bollen mot eget mål och friställer Daniel Larsson är snudd på komisk. Thylander måste trott att domaren hade blåst, vilket han också borde gjort. Olyckligt blev det och jag lider med min gamle vapendragare. Riktigt roligt att se Drugge och Haynes bilda innermittfältspar, att de dessutom gjorde det galant gör det inte tråkigare. Haynes har verkligen hittat målet dessutom.

Viktor i målet gjorde ännu en stark match och man måste undra vad hemligheten bakom hans lugna och mogna beteende är.

Idag fyller Love ett år. Vi har firat med presenter och glass i stora lass.

1-års puss

Matcherna haglar tätt just nu, på onsdag är det Häcken borta. Schemat är i värsta laget och det drabbar helt klart de skadebenägna spelarna. Som tur är har vi en bred trupp men det är aldrig bra om spelare försvinner från tillgängligheten på grund av förslitningsskador som senare kan leda till allvarligare skador. Jag själv är nog ett offer för det då mitt korsband säkerligen slitits av bit för bit tills det slutligen brustit. Jag tror faktiskt jag skriver in mig i listan på att allsvenskan ska ha 14 lag och inte 16.

I morgon blir det ett stenhårt styrketräningspass i gymmet. Det skall svida och värka i benen och lederna när jag är klar.

Har suttit hela dagen och försökt komma på ett bra aprilskämt. Musten smälldes ner och liksom skummade över i huvudet, efter att ha läst om Thylles innebandyäventyr. Det var inte roligt. Den lilla men påtagliga djävulen på min vänstra axel har tjatat hål i huvudet på mig hela dagen och jag skall egentligen tacka Thylle, eftersom han räddade mig från att tappa alla anställningar jag har. Mitt skämt hade nosat på den yttersta gränsen, vad gäller anständighet och tillåtenhet.

Tillåtenhet! Är det ett ord?

I morgon bär det av till sjukgymnasten tillsammans med Love. Han är en charmör, min son, och det dröjer inte länge innan han har allas blickar på sig, vilket är skönt då jag kan koncentrera mig på rehaben.

Snart är det premiäravspark och hela vår familj kommer närvara. Skall bli intressant att se hur Love gillar allsvensk fotboll. Det är konstigt att Sandra inte kommer på matcherna när jag spelar men så fort jag inte är med, då är hon på plats.

Det längst upp kan misstolkas som ett försök till att mörka ett obefintligt aprilskämt. Gör inte det.

Åter på Vångavallen efter några dagar i Norrköping. Idag blev det lite cykel och styrketräning. Överkroppen är det enda jag verkligen kan arbeta med för att ta ut mig och jag blir inte förvånad om jag får byta storlek på tröjan igen, nästa år.

Operationen kommer äga rum den 30:e November. Konstigt nog är jag inte nervös, än. Bara en sådan sak som att ta narkos för första gången kommer säkert skrämma skiten ur mig när jag väl ligger där.

Mycket glädjande att Trelleborg kunde locka till sig Sjöhage. Han kommer nog fungera utmärkt i vårat spelsystem. Den stora frågan är om TFF hade funnits på kartan för den snabba anfallaren om inte Tom Prahl varit tränare. Jag tror det inte.

Love växer så det knakar i väggarna. Här om dagen fick vi smörja in dörrlisterna med smör så han kunde få klämma sig igenom. På torsdag blir han 7 månader.

Det där i mitten över var ett skämt.

Återkommer snart med fler rappporter.

/ Jonas

Efter dubbelpasset igår var det idag skönt att få en ledig dag. Dagen har spenderats enligt följande. Kl 07.44 vaknade jag och fann att jag var helt själv i lägenheten, eftersom familjen är hemma i Norrköping några dagar för att hälsa på Loves morföräldrar. Några timmar senare kom Sundin, Mange och Nylund in till universitetsstaden för en lunch med mig och Alexander Steen. Efter lunchen gick vi ner till stortorget, där vi möttes av en strålande sol, vilket vi också utnyttjade.

I morgon är det återigen dubbelpass. På fredag går tåget till Köpenhamn för en träningsmatch mot FCK. Jag kommer ihåg när vi mötte de på parken. Redan klara danska mästare, fick vi i Esbjerg nöjjet att möta de inför ett nästintill fullsatt Parken och med en klubbägare som gett ut gratis öl till alla på arenan. Vi tvålade dit de med 2-1 men det är inte det jag minns starkast från den matchen. Det är den efterföljande hyllningen till FCK:s spelare. En och en blir de uppropade för att ta emot guldmedaljen på en scen mitt på planen. När spelaren, som blivit utkallad, kommer ut på parkens gräs skriker alla i publiken hans namn. Det kallar jag hyllning och det var en upplevelse att få se det från första parkett.

/ Bjurström

Efter en nogrann genomgång av Sundsvall, med hjälp av VHS, var det dags för en matchförberedande träning. Den bestod av ett mindre och ett större spel där vi i det sista tränade på fasta situationer.
Vi i laget är väl införstådda med vikten av morgondagens match. Vid vinst är vi säkerligen på fast land samtidigt som det vid en förlust blir ett mindre kliv ner. Eftersom vi inte kan avskriva oss från bottenstriden helt, blir de här matcherna nycklarna som öppnar upp dörrarna i trapporna uppåt och låser de när vi stängt de bakom ryggen.

Det blev ganska klyschigt det där.

Tydligen är Skulason allsvenskans minsta spelare och det var han som sparkade av foten på mig i våras. Det klingar inte när jag ska skryta för Love om gamla skador efter karriären.

Vad gör jag när jag har storlek 41,5 och fotbollsskorna levereras antingen i storlek 41 eller 42. Som det är nu är 41:orna för trånga och 42:orna alldeles för stora. Pratade med LO (materialansvarig) men fick inte direkt något ut av det samtalet. Jag ligger nämligen inne med ett par riktiga Kalle Anka fötter. Korta och breda. Blir ibland kallad för Hobit i omklädningsrummet. Det är ett stort problem för mig då jag helst spelar i 42:orna men det stora utrymmet i skorna gör att ljumskarna tar stryk. Alla tvära stopp gör att foten glider vidare varje gång och på så vis blir det ljumskarna som kompenserar.

Man kan tycka att vi som fotbollsspelare nog inte har så stora problem när man hakar upp sig på något sånt här men faktum är att det är våra verktyg.

/ Bjurström