Idag blev det ett tretimmarspass i form av en timmes fotbollsövningar, följt av intervaller i en halvtimme på cykeln, för att till sist avsluta med ett riktigt tungt styrkepass. Benen bär nästan inte efter en sådan träning och jag kom på mig själv när jag satte mig bakom ratten att jag inte hade full koll.

Matchen idag började på värsta tänkbara sätt med ett baklängesmål efter tre minuter. Efter det var det inget snack och jag tycker att det egentligen bara fanns ett spelande lag på banan. Trion Mange-Haynes-Drugge som huserade och skiftade positioner lite hur de ville på mitten imponerade och de hittade ofta varandra i form av triangelspel, med hjälp av ett tillslag. Jag måste också säga att Abelsson var fantastisk som vanligt med sin stora panna. Det roligaste jag fick med mig från Vångavallen var ändå Paulinios fina spel och underbart fina mål. Han såg ut att leta efter passningsalternativ hemåt när det bara small till.

Var det Rasmus sista match på Vångavallen? Mycket troligt. Det är självklart ett riktigt stort avbräck för oss om så blir fallet.

Vilken match det bjöds på Vångavallen idag. Vi fullständigt körde över Djurgården och det var verkligen inget snack om vilket lag som var det bästa. Paulinio och Zoran kom med bra i spelet och skapade övertag på båda kanterna. Haynes och Magnus jobbade bra med ett vårdat passningsspel. Drugge hittade ytan mellan deras backlinje och mittfält och nosade oftast rätt på andrabollarna. Jensen visade att han är en riktig killer innanför straffområdet och det är väldigt viktigt att han behåller formen. Viktor Noring skötte sig, som vanligt, exemplariskt. Bäst idag tycker jag ändå backlinjen var. Då menar jag inte bara den stabila defensiven, som oftast är prickfri, jag menar också sättet de behandlar bollen på och sköter uppspelen. Rasmus är enormt trygg med bollen och har en tendens att suga till sig den i trängda lägen och fördela den vidare som en renodlad playmaker. Den tryggheten med bollen som vi visar upp idag är för mig matchavgörande och det är det vi måste fortsätta att utveckla.

Jag förstår varför Djurgården ligger näst sist. Det lyser frustration ur ögonen på de och det såg inte riktigt ut som att de hade någon klar spelidè. Skall man vara ärlig har de faktiskt inte någon särskilt stark trupp. Det räcker ju inte bara att heta Djurgården för att vinna en match.

I morgon tar jag och Love oss upp till Göteborg några dagar. Det blir Teletubbies hela resan misstänker jag.

Åkte ner för grästräning på Vångavallen. Den bestod av snabba starter och riktningsförändringar med boll samt fem stegringslopp där jag fick känna på lite acceleration. Det var väldigt ovant och den gropiga gräsplanen gjorde det ibland obehagligt att sätta ned benet i marken. Det gick dock bra, även om jag har en bit kvar men jag känner att jag har känslan kvar. Nu längtar jag verkligen efter matcher igen, inspirationen har återvänt.

Jag fick höra en ganska rolig berättelse om Thylle på träningen. Det var efter matchen mot MFF som incidenten inträffade, vilket förklarar eller är rent av orsaken till det inträffade, där han klackade fri en motståndare. Vid våra bortamatcher mot MFF brukar vi samlas för matchgenomgång på ett hotell i Malmö. Så också den här gången. De som bor i Malmö kommer direkt till samlingen och de som bor Trelleborg åker med spelarbussen som vanligt. Efter matchen och när bussen börjar rulla mot Trelleborg märker alla att Thylles flickvän Anna skriker och viftar med armarna. Så även Thylle. Han säger då åt busschauffören att stanna och går av bussen och frågar Anna vad det är, helt ovetande om vad det kan vara hon vill. Hon svarar bara kyligt. Thylle, du bor ju i Malmö.

När jag läser vad jag nyss skrev inser jag att det inte är en historia de kommer dra på humorgymnasiet men jag får försvara mig med att den var mycket roligare att se i verkligheten och att man var tvungen att vara där för att förstå. Vilket jag i och för sig varken gjorde eller var.

Drugge, Haynes, Magnus och Nylund hade grillkväll i Trelleborg igår. Eftersom de skulle försäkra sig om att jag absolut inte skulle komma men ändå ville vara trevliga, väntade de med att bjuda in mig tills det bara var några timmar tills skivan började. De utnyttjade faktumet att jag är småbarnsförälder och därmed måste planera minsta lilla rörelse utanför tullarna. De hade tydligen haft det supertrevligt och jag fick någon syrlig kommentar om att jag ändå bara hade varit sjätte hjulet.

Första passet på gräs idag. Vilken glädje. Den kom redan i omklädningsrummet när jag fick sätta på mig fotbollsskorna och skratta med grabbarna igen. När jag sedan efter ett evigt tjat på Lager och LO, eftersom de vägrade ge mig träningskläder, fått på mig full mundering och äntrat c-planens gröna gräs, kände jag samma lyckorus som jag hade när jag var liten. Det känns skönt att det är så lite som kan få mig att känna sådan glädje. Jag älskar att spela fotboll och jag tänker göra det ett väldigt bra tag framöver.

Jag har inte varit nere på Vångavallen när det varit träning på väldigt länge, ändå tar det inte mer än 5 minuter innan första hånet från en lagkamrat kommer. Är det inte mina kläder det är fel på så är det mitt hår eller något annat de tycker verkar roligt att kommentera. Idag stod Lasse Larsson och Thylle och skrattade med pekande fingrar på mig. De tyckte tydligen att min jacka var det roligaste de någonsin sett.

Haynes frisparksmål var en riktig pärla. Jag är inte förvånad. Han brukar stå efter de flesta träningar och nöta knorrar över muren. Det ger resultat och det ger mersmak åt alla fotbollsälskare. Kommer ett till imorgon?

Drugges sköna Zlatanimitation som målgest var kul att se. Undrar om han var medveten om likheten själv.

Jag tror Pode kommer sparka till sig en riktigt fin placering i den allsvenska skytteligatabellen. Den killen har ett iskallt avslutningsöga.

I morgon spelas första derbyt någonsin på den nya arenan i Malmö. Jag tror TFF kommer stå som vinnare. Det finns något hos varenda kille i laget som gör att vi älskar att slå Malmö, den lilla saken som finns i huvudet på oss kommer göra att vi tar ut oss lite extra och lite mer än vad vi själva tror är max, utan att ens märka att vi gör det.

En hälsning från västgötaligan.

Födelsedagen började lugnt med en tur ner till stadsparken för att mata fåglarna med Love. Efter det bar det av till gymmet för lite styrketräning, man får ju inte lägga av helt bara för man fyller trettio. När Sandra kom hem bakade hon en alldeles underbar tårta med någonting i mitten, som jag inte vet vad det är men som smakade likt en nyklippt sommaräng.

När vi satt där, jag oduschad efter träningen och Sandra utan ansiktet på, knackade det försiktigt på dörren. Spänd och med ett grubblande som startat i huvudet gick jag och öppnade dörren. Utanför står Drugge, Haynes, Magnus och Nylund med tårta och dryck. Eftersom jag numera är nyklippt och ser ut som en gammal 80-talssynthare var de först tvungna att kontrollkolla på dörren innan de bröt ut i ett grattis. Kvällen fortsatte och vi satt och pratade fram till halv tolv. Det kändes faktiskt som om man satt i omklädningsrummet igen för att gå ut till träning. Det var en underbar känsla och det tackar och bugar jag de för.

Så ser de ut vid ett vanligt vardagsrumsbord

Av min kära sambo fick jag en resa till Paris till oss båda. En sådan sak hade inte varit möjlig om jag inte råkat ut för skadan. Allt ont har nog någonting gott med sig ändå.

Eftersom det är väldigt långt till mina släktingar var det inga fler oväntade besök men desto fler gratulationer och presenter. Det värmer verkligen. Tackar och bugar.

I morse när jag vaknade kändes det som jag hade varit på festival eller någon annan stökig tillställning. En baksmälla från trettioårskrisruset.

Idag (torsdag) var det planerat att vi skulle träna två pass, men efter förmiddagens tuffa träning beslutade Tom och alf att vi skulle ha en bordtennisturnering istället. Detta var naturligtvis ett väldigt glädjande besked och genast började diskussionerna om vem som var väst. Haynes och Bjurra stack ut hakan och sa att de minsann skulle vinna hela skiten, Sundin intog en mera avvaktande position och hävdade att han knappt hållit i ett bordtennisrack. Turneringen skulle hållas i Söderslättshallens bordtennislokaler, femton rack fanns att tillgå, alla naturligtvis likadana så att ingen skulle kunna komma med dåliga ursäkter.

Väl på plats lottades truppen in i fyra grupper med 6 man i varje lag. Förutsättningarna var enkla, en match består av tre set och varje set går till elva, ettan och tvåan i varje grupp går vidare till kvartsfinal och resten får titta på.

Första matchen började lite trevande för de flesta, själv ställdes man mot den rutinerade räven Thylle, som hävdade att han inte lirat sen barnsben, alltså 40 år sedan. Om det var för att vagga in mig i falsk säkerhet vet jag inte, men tydligen har han gott minne för hans förstaserve var så skruvad att min retur hamnade flera meter utanför. Matchen blev en jämn tillställning, där till slut Thylle drog längsta strået. På de övriga borden tog Haynes och Bjurra segrar på löpande band, Nylunds extremdefensiva spel firade stora triumfer viket retade gallfeber på Sundin som röd i ansiktet skrek citerar: ”du gnetar för fan värre än Ljungskile”.

Efter två timmar var alla utslagna utom Haynes och Bjurra som på olika sätt tagit sig hela vägen till final. Bjurra som numera är utsedd till pingisens John McEnroe, klagade och gestikulerade under varje match, elaka tungor hävdade att det var tack vare detta beteende han tagit sig till final. Haynes som inte förlorat ett enda set fram till finalen, fick en tuff start då han trots stor ledning förlorade första set till Bjurström. Dock hämtade han sig och efter en fruktansvärt jämn match stod till slut Haynes som slutsegrare. I detta ögonblick trodde alla att McEnroe skulle flippa ut men till allas förvåning bet han sig i tungan och tackade för god match. Grattis till Haynes som numera kan titulera sig som TFF-mästare i bordtennis.

/Sloth

Vilken insats av grabbarna igår, vi har under hela året konsekvent gnuggat den spelide som Tom/Alf förespråkat och igår utfördes den nästintill till perfektion. Mungiporna var givetvis uppåt på dagens träning, och nu känns det för första gången under året som om vi verkligen kan blicka uppåt i tabellen. Med firma Jensen/Sundin som ständigt skapar stora sår i motståndarnas backlinje , intelligenta speldirektörer i Drugge, Bjurra och Haynes som förser dem med bollar och med en backlinje som håller tätt, kommer vi ta många skalpar framöver. Vem vet kanske vi kan överträffa den sjätte plats som bärgades millennium året.

/ Sloth

Dagens träning var lite sömnig, det var svårt att komma igång och det kändes att vi hade två ganska tuffa pass i benen. Innan träningen utspelade det sig dock två roliga händelser som fick omklädningsrummet att tända till en smula.
Den första när Haynes klev innanför dörren med vad som såg ut som en Uggla peruk. Han hade nämligen tagit sitt förnuft till fånga och gjort en Bjurström, dvs permanentat håret.
Den andra, som gjorde Paulinio rasande på hela det svenska folket, var en väl placerad leksaksbajskorv på toalettgolvet.

Lediga imorgon och ett matchförberedande träningspass på söndag, sen är det dags för Gif Sundsvall. Matchen i våras slutade för egen del med fraktur och kryckor. Hoppas det slutar i glädjetårar den här gången.

/ Bjurström

Efter ett antal mornar med ont i halsen och lite huvudvärk var det idag väldigt skönt att vakna upp totalt återställd. Var idag hos en naprapat för att knäcka och trycka till ryggen samt att fixa min ständigt återkommande nackspärr. Det tog ungefär 47 sekunder av träningen, i en närkamp med Haynes, så kom nackspärren tillbaka.

Idag spelade vi ett matchförberedande spel och det kommer förhoppningsvis visa sig på måndag i form av ett mer beslutsamt passningsspel och mindre tveksamheter när vi har bollen. Ljungskile spelar med ett defensivt balanserat lag, där de ligger kvar väldigt länge i sina positioner och sällan eller aldrig tar några risker med sina fem centrala spelare. Det blocket vill de såklart hålla intakt. Samtidigt måste vi spela bollen med precisionoch hårdhet. Vi måste ha en stor rörelse för att försöka flytta och locka upp deras spelare. Vi är ett bättre lag än Ljungskile. Nu gäller det att vi står upp och tar fighten, igen.

Vi åker upp till Trollhättan på söndag för att övernatta och träna lätt på måndagen. Det blir ett ypperligt tillfälle för mig och Sloth att fortsätta vår Playstation karriär, som tyvärr legat på is ett tag.

/ Bjurström

Idag(onsdag) har vi i vanlig ordning haft träningsledigt, men eftersom skolan dragit igång var jag i föreläsningssalen kl 08.00. Som ny lundastudent fick jag lära mig att man på Lunds Högskola behållit en gammal tradition i form av akademisk kvart. Denna innebär att om det står kl 08 på schemat så börjar inte föreläsningen förrän kvart över. Förr i tiden så ringde nämligen klockorna varje hel timme och då hade eleverna en kvart på sig att infinna sig till föreläsningen. Funderar på att införa detta i laget, fast naturligtvis skulle den gå under namnet Pauliniokvarten.

Kan fortfarande inte riktigt släppa Malmömatchen ur tankarna, känns fruktansvärt surt att de kvitterade även om de kanske hade förtjänat det. Lagen under oss tar ju poäng och enpoängare räcker inte långt. Imorgon kl 10 är det träning och då börjar uppladdningen inför matchen mot AIK och de ska verkligen få sota för Malmös sena kvittering.

Domarna har fått utstå mycket kritik i de senaste pressupplagorna, även om jag själv åkte på ett felaktigt gult kort finns det ingen anledning att strö salt i såren. Att vara domare i dagens fotboll måste vara en verklig utmaning. 11000 som busvisslar på läktaren samtidigt som 22 spelare slåss med varandra, att kunna urskilja vem som gav vem på käften kan inte vara lätt. Det skulle krävas antingen ögon i nacken eller en ugglas rotationsförmåga för att kunna se allt som hände i måndags. Därför har jag viss förståelse för domarens felaktiga beslut, även om det för min egen del innebär att jag missar lördagens match. Viss kritik vill jag dock rikta mot linjedomaren som såg när Haynes blev spottad i ansiktet två gånger, ett gult kort för ett sådant kränkande överfall är direkt dåligt.

/ Sloth