Det är med lite vemod jag sätter mig för att skriva det sista inlägget på vår blogg. Det har varit både roligt och inspirerande samtidigt som det varit nyttigt att få skriva av sig ibland. Året har ju varit minst sagt händelserikt. Jag tänker först och främst på hela lagets fantastiska höstsäsong, där både jag och Jens hittade våra roller perfekt i Tom och Alfs bygge. Det är många fina minnen jag får upp i huvudet när sammanfattningen summeras. Vinsten hemma mot guldkämpande Kalmar, höstsäsongens start i form av 2-0 vinsten i Göteborg, vårt fina spel borta mot Elfsborg och AIK trots förluster, våra övertygande vinster mot Norrköping, Sundsvall, AIK och Gais på hemmaplan och såklart vårt härliga kämpande på Malmö stadion där det mest liknade en rugbymatch.

Det har även varit det värsta året för mig personligen när det gäller den egna kroppen och skador jag fått. Först benbrottet i Sundsvall, avsparkad fot av allsvenskans minsta spelare och nu ett avslitet korsband i matchen mot Gefle. Lägg där till Jens testikelcancer och jag släpper ut ordet otursblogg ur munnen.

Jag opererade mig igår (söndag) och jag vill verkligen passa på att tacka alla sköterskor och läkare på sjukhuset i Trelleborg som var där vid min operation. Nu börjar nedräkningen för mig och mitt mål är att vara tillbaka på planen i början på Juni. Ingen omöjlighet men det är en lång och krävande väg dit. Det är långt ifrån bara kroppen som ska bli hel, sådana här skador sätter sig i bakhuvudet. Jag kommer se den här perioden som en början på min fortsatta karriär där jag kommer bygga upp kroppen och göra den så pass stark att jag kan klara mig utan förslitningsskador och förhoppningsvis spela sex-sju år till.

Med det sagt vill jag och Jens önska alla bloggläsare en riktigt god jul och hoppas vi ses igen.

/ Bjurström

Då var den allsvenska säsongen över och regnet vräker ner. Man får en melankolisk känsla i kroppen som faktiskt är ganska skön. Nu börjar silly season, spelare kommer och spelare går samma visa varje år. Förste man in förutom bröderna Jovanovic är Joakim Sjöhage som är en ung spelare med väldigt stor potential. Bra att nyförvärven blir klara så fort som möjligt, ju tidigare man kan spika en trupp desto bättre. Tänker då framförallt på inför denna säsong då vi hade en trupp som var på tok för stor.

Fick precis reda på att jag klarade min första mattetenta, känns nästan som en seger i fotboll, utan svetten efteråt. Det som även skiljer är att man efter en seger i fotboll får dela glädjen med alla i laget. Det är just detta som gör lagsporter så mycket roligare än individuella sporter, att få krama varandra och tokhoppa runt i ett omklädningsrum gör att upplevelsen blir så mycket starkare. Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det och denna känsla är extra påtaglig nu när man summerar säsongen. Självklart känner man att om vi tagit två poäng till hade vi kommit betydligt högre upp, dvs om vi inte tappat ledningen mot Gefle eller om vi inte tappat ledningen mot HIF, hade vi varit med bland topp sju. Men om man sammanfattar hela säsongen så jämnar allt ut sig, vi kvitterade ju trots allt i sista minuten mot Sundsvall, Djurgården och Örebro. 40 poäng är mer än godkänt och vad gäller mittenplaceringarna är det väldigt små marginaler mellan att komma tia och sjua. Det viktiga är att vi fått igång ett spel som vi kan bygga vidare på och som vi vet skrämmer skiten ur de flesta lag i allsvenskan.

/ Sloth

Stämningen var lite dämpad på dagens träning. Det var ju faktiskt under all kritik att vi inte lyckades knipa tre poäng mot Gefle i söndags. Av någon anledning kom vi inte alls upp i normal standard, trots detta hade vi ändå ledningen två gånger i matchen vilket normalt ska räcka till en seger. Men Gefle ville annorlunda och slog oss på fingrarna tre gånger om.

Just nu känns det mesta svart och man känner sig enormt sliten både mentalt och fysiskt. Det har varit en rolig men lång säsong, och visst har vi gjort det bra men om vi inte avslutar på ett bra sätt kommer man bara minnas den negativa avslutningen.

Tycker väldigt synd om Bjurström, bara att hoppas att den magnetröntgen som han ska göra på torsdag visar ett positivt resultat. Om inte, d v s om det visar sig att korsbandet är av, väntar operation och sen en rehabilitering på minst ett halvår. Men nu ska vi inte måla fan på väggen utan tänka positivt. Själv har jag halva säsongen dragits med en besvärande baksida och idag högg det till i en löpduell med Jensen. Vet än så länge inte om det är en bristning, men får vila imorgon och hoppas det känns bättre på torsdag.

Nej, man får väl gaska upp sig lite, vilken betydelse har dålig match mot Gefle i jämförelse med hur folk lider i andra delar av världen. Nu har i alla fall jag fått skriva av mig lite och det känns faktiskt lite bättre. Jag säger som Mattis sa när han låg i sängen med smärtor efter slagsmålet mot Borka: Det enda som kan få mig att må bättre är att den där Borka mår ännu sämre. Det enda som får oss att må bättre är att gnetarna Ljungskile förmodligen mår ännu sämre.

Skämt åsido, det som verkligen hade fått en på bättre humör hade varit tre fräscha poäng mot Djurgården på söndag!

/ Sloth

Efter att ha spelat en så dålig match som vi gjorde igår, känns det precis som vi förlorat. I omklädningsrummet strax efter slutsignalen var jag tvungen att tänka efter två gånger för att faktiskt förstå att vi hade tagit en poäng. Ute på planen haglade felpassen och vårt spel var som bortblåst i första halvlek. Vi måste dock komma ihåg att Göteborg gjorde det bra och stängde ytorna för oss på en ganska svårspelad plan.

I dag tränade vi rehab och det var många trötta ben som hasade in i omklädningsrummet i morse. De täta matcherna påminner väldigt mycket om hur det var i våras och det sätter sina spår i form av förslitningsskador.

Trots 0-0 mot mästarna känner nog alla i truppen en stor revanschlysta och jag kan lova att det kommer vara bättre fart under våra fötter när Gefle kommer på besök, för att avsluta allsvenskt spel på Vångavallen 2008.

/ Bjurström

Hela söndagen har gått i fotbollens tecken. Först bevittnade jag Kalmars imponerande utklassning av Sundsvall, därefter lite Premier League godis och just nu pågår matchen mellan Gefle – Malmö, där Malmö i skrivande stund leder med 2-0. Måste säga att jag för en gångs skull vill att Malmö ska vinna, eftersom Sundsvall förlorade tidigare så kommer det vid en Malmö seger vara 9 poäng ner till kvalet.

Igår var det en tävlingens dag i Trelleborg. Förutom att vi mötte AIK, svettades tusentalet Trelleborgare när det årliga Trelleborgsloppet ägde rum. Bland alla dessa entusiaster fanns även spelarfruarna som beslutat sig för att genomföra de 5 långa kilometerna. Eftersom vi spelare träffas nästan varje dag, hade tjejerna denna gång planerat en heldag tillsammans som avslutades med en utgång på Horisont. Eftersom det är 14 dagar till nästa match, beslutade jag, Melander och Jensen oss för att göra dem sällskap på dansgolvet. Själv är man ju inte känd för att vara någon större dansare, däremot Jensen dominerade dansgolvet i bästa John Travolta stil. Funderar på att anmäla honom till So you think you can dance…..

/ Sloth

Matchen mot Gais går definitivt inte till historien som den mest välspelade, men faktum är att vi fortfarande inte släppt in något mål på bortaplan efter EM och bara förlorat en av de sju senaste matcherna. Vad som däremot känns lite oroväckande är att vi tappat det fina spel som gjort att vi tagit trepoängare mot såväl Göteborg som Gefle. Mot Gais hade vi förtvivlat svårt att skapa något konstruktivt samtidigt som vi tillät Gais föra spelet. Lyckligtvis lyckades vi försvara oss bra och vi fick med oss en poäng men om det ska bli rolig höst måste vi få vårt spel igen. Kryss kan vara bra ibland, men det räcker inte långt om vi ska ha en chans klättra i tabellen.

Imorgon är det återigen dags för en gästträning, denna gången ska vi ut på Österlen där vi på förmiddagen tränar i Simrishamn och på eftermiddagen i Brantevik. Ska bli spännande, Brantevik tränas ju för övrigt av gamle TFF legenden Lars Blixt och även Peter Jönsson (som spelade ett år i TFF:s A-lag) finns där.

Vad gäller skador är det fortfarande oklart vad Thylander dras med för något, förhoppningsvis var det bara kramp och i så fall borde han vara tillbaka snart. Måste ge en eloge till Melander som i början av matchen åkte på en jäkla smäll mitt på vristen och trots detta fortsatte spela. Smärtgränsen för denne man måste vara hög för när han kom till träningen idag var foten blå och svullen. Det är sådan inställning som gör att Peking ska få ett helvete till helgen.

/ Sloth