Vilken match det bjöds på Vångavallen idag. Vi fullständigt körde över Djurgården och det var verkligen inget snack om vilket lag som var det bästa. Paulinio och Zoran kom med bra i spelet och skapade övertag på båda kanterna. Haynes och Magnus jobbade bra med ett vårdat passningsspel. Drugge hittade ytan mellan deras backlinje och mittfält och nosade oftast rätt på andrabollarna. Jensen visade att han är en riktig killer innanför straffområdet och det är väldigt viktigt att han behåller formen. Viktor Noring skötte sig, som vanligt, exemplariskt. Bäst idag tycker jag ändå backlinjen var. Då menar jag inte bara den stabila defensiven, som oftast är prickfri, jag menar också sättet de behandlar bollen på och sköter uppspelen. Rasmus är enormt trygg med bollen och har en tendens att suga till sig den i trängda lägen och fördela den vidare som en renodlad playmaker. Den tryggheten med bollen som vi visar upp idag är för mig matchavgörande och det är det vi måste fortsätta att utveckla.

Jag förstår varför Djurgården ligger näst sist. Det lyser frustration ur ögonen på de och det såg inte riktigt ut som att de hade någon klar spelidè. Skall man vara ärlig har de faktiskt inte någon särskilt stark trupp. Det räcker ju inte bara att heta Djurgården för att vinna en match.

I morgon tar jag och Love oss upp till Göteborg några dagar. Det blir Teletubbies hela resan misstänker jag.

Då var den allsvenska säsongen över och regnet vräker ner. Man får en melankolisk känsla i kroppen som faktiskt är ganska skön. Nu börjar silly season, spelare kommer och spelare går samma visa varje år. Förste man in förutom bröderna Jovanovic är Joakim Sjöhage som är en ung spelare med väldigt stor potential. Bra att nyförvärven blir klara så fort som möjligt, ju tidigare man kan spika en trupp desto bättre. Tänker då framförallt på inför denna säsong då vi hade en trupp som var på tok för stor.

Fick precis reda på att jag klarade min första mattetenta, känns nästan som en seger i fotboll, utan svetten efteråt. Det som även skiljer är att man efter en seger i fotboll får dela glädjen med alla i laget. Det är just detta som gör lagsporter så mycket roligare än individuella sporter, att få krama varandra och tokhoppa runt i ett omklädningsrum gör att upplevelsen blir så mycket starkare. Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det och denna känsla är extra påtaglig nu när man summerar säsongen. Självklart känner man att om vi tagit två poäng till hade vi kommit betydligt högre upp, dvs om vi inte tappat ledningen mot Gefle eller om vi inte tappat ledningen mot HIF, hade vi varit med bland topp sju. Men om man sammanfattar hela säsongen så jämnar allt ut sig, vi kvitterade ju trots allt i sista minuten mot Sundsvall, Djurgården och Örebro. 40 poäng är mer än godkänt och vad gäller mittenplaceringarna är det väldigt små marginaler mellan att komma tia och sjua. Det viktiga är att vi fått igång ett spel som vi kan bygga vidare på och som vi vet skrämmer skiten ur de flesta lag i allsvenskan.

/ Sloth

Härligt med en seger i sista matchen. Att vinna med 3-1 borta mot Djurgården med en handfull ordinarie spelare skadade och sjuka är ett styrkebesked. Vi slutade tia med 40 poäng. Därmed är vi bland de tio bästa lagen i Sverige. Det bör ses som en fjäder i hatten för Trelleborg med tanke på invånartalet i staden.

Kul för Jimmie Augustsson att ha en guldmedalj på meritlistan. Kan tänka mig att det festas ganska hårt ikväll.

Mitt knä känns bättre och jag hoppas på en operation snart.

/ Bjurström

Stämningen var lite dämpad på dagens träning. Det var ju faktiskt under all kritik att vi inte lyckades knipa tre poäng mot Gefle i söndags. Av någon anledning kom vi inte alls upp i normal standard, trots detta hade vi ändå ledningen två gånger i matchen vilket normalt ska räcka till en seger. Men Gefle ville annorlunda och slog oss på fingrarna tre gånger om.

Just nu känns det mesta svart och man känner sig enormt sliten både mentalt och fysiskt. Det har varit en rolig men lång säsong, och visst har vi gjort det bra men om vi inte avslutar på ett bra sätt kommer man bara minnas den negativa avslutningen.

Tycker väldigt synd om Bjurström, bara att hoppas att den magnetröntgen som han ska göra på torsdag visar ett positivt resultat. Om inte, d v s om det visar sig att korsbandet är av, väntar operation och sen en rehabilitering på minst ett halvår. Men nu ska vi inte måla fan på väggen utan tänka positivt. Själv har jag halva säsongen dragits med en besvärande baksida och idag högg det till i en löpduell med Jensen. Vet än så länge inte om det är en bristning, men får vila imorgon och hoppas det känns bättre på torsdag.

Nej, man får väl gaska upp sig lite, vilken betydelse har dålig match mot Gefle i jämförelse med hur folk lider i andra delar av världen. Nu har i alla fall jag fått skriva av mig lite och det känns faktiskt lite bättre. Jag säger som Mattis sa när han låg i sängen med smärtor efter slagsmålet mot Borka: Det enda som kan få mig att må bättre är att den där Borka mår ännu sämre. Det enda som får oss att må bättre är att gnetarna Ljungskile förmodligen mår ännu sämre.

Skämt åsido, det som verkligen hade fått en på bättre humör hade varit tre fräscha poäng mot Djurgården på söndag!

/ Sloth