Jag minns inte ens när jag senast var med och vann en match, jag har varit med tre matchen nu sen min comeback och äntligen fick jag vinna igen. Det var en match där man tydligt kan se hur stor betydelse de mentala spelet egentligen har. Matchen ändrar skepnad ordentligt ett par gånger.

Inför matchen hade vi pratat om dom enkla sakerna, aggressivitet, tackla, kämpa, springa, hjärta och mod. Vi hade också pratat en del om matchinledningen där vi ska spela ett rakare spel och verkligen tvinga ner Assyriska på deras planhalva. Vi gör en stark inledning där vi både är etta och tvåa på alla bollar. Assyriska är ett spelskickligt lag som älskar att spela en passningsorienterad fotboll, ger man dom tid och plats så är dom duktiga på brodera sig fram till anfall. På det sättet är det en rolig motståndare att möta. Att dom vill spela alltså. Till skillnad från Brage och Varberg som bara sparkar iväg bollen hela tiden…Hur roligt är det när bollen är mer i luften än på marken?

Tillbaka till det mentala spelet igen, vi följer vår matchplan från början och så klart hoppas vi på ett tidigt ledningsmål med vårt rakare aggressivare spel. Vi skapar en del farliga chanser per omgående och allt känns tryggt och bra. Vi uppträder med självförtroende och beslutsamhet….På första kvarten har vi ett stolpskott, ett mål och en ribbträff. Sen händer det något med båda lagen efter en sådär 15 minuter.

Nu i efterhand så skulle vi så klart fortsatt med en tydlig aggressiv press och jagat ett mål till med tanke på vårt övertag. Istället uppträder vi mer och mer ängsligt och det känns nästan som att vi inte får låna bollen sista halvtimmen i första halvlek. Vad är det då som händer i skallen? Det är klart att det fysiska spelar in man orkar inte att spela en sådan aggressiv fotboll i 90 minuter. Vi lämnar över initiativet till Assyriska och dom börjar spela bollen snabbt och bra. Vi får springa mycket och vi hamnar längre och längre ifrån våra motståndare. Vi hamnar också längre och längre ner i banan vilket gör det svårt för oss att skapa några målchanser. Ganska snabbt efter att Assyriska får/tar initiativet gör dom också 1-1 på ett snyggt distansskott..När vi väl vinner bollen på egen planhalva så är vi trötta och hade behövt flytta fram spelet tydligare men bollen gick oftast upp mot en ensam Barnabas.

Vi pratar om situationen ute på plan och känner att vi måste göra något? Orkar vi pressa högre upp eller ska vi ta hem laget ännu mer för att kunna vara riktigt kompakta? Vi tar hem laget och det är bara minuter kvar av första halvlek, då får vi en chans att vila och verkligen bestämma hur vi ska agera i andra halvlek.

I halvlek pratar vi om att starta andra halvlek precis som vi startade matchen, ta tillbaka initiativet och få bättre kontroll på matchen. Jag upplever det som att vi kommer högre upp igen i början på andra, matchen står och väger och man kände att nästa mål blir viktigt att få. Tyvärr så lyckas Assyriska vända matchen och gör 1-2 i 64 min…det var extra tungt med tanke på att vi i situationen innan ska ha en solklar frispark. Viktor Svensson som tidigt fick ersätta Asp blir fälld och hans tröja ändrade storlek från M till XL men domaren ser inget och när man är framme och skäller på honom som en uppjagad pitbull så svarar han med att – jag ser att det är blött i gräset och han trillar själv??? Om han hade glömt och ta på sig linserna eller om han bara har kraftigt nersatt syn, det vet jag inte??? Men så är det, vi ligger där vi ligger och man har inte stolpe in eller ribba in som vi fick se i första halvlek.

Nu får matchen ett nytt ansikte igen! Assyriska har vändt matchen och vi har för 7-8 gången tappat en ledning till underläge…Nu är det jobbigt men samtidigt så inser alla väldigt snabbt att vi har inget att förlora, FULL FART FRAMÅT! Assyriska agerar precis som oss när vi fick ledningen och lämnar snällt tillbaka taktpinnen till oss. Grahm står redo på sidan för att hoppa in. I samma stund hör jag några från läktaren skrika Å NEJ INTE GRAHM. Det gör mig så jävla förbannad och besviken!!! Dåligt!!! Gör tränarna inga byten så är det fel och när man väl byter så är det fel spelare???
Men Grahm fick sista ordet och det glade mig oerhört…Nu hade vi fått full tank, både med energi och tro, GRABBAR VI GÖR ETT TILL, KOM IGEN!

Det uppstår en härlig atmosfär på Vångavallen, publiken är med och vi ska bara ha in ett mål till.. Vi skapar ett bra tryck mot Assyriska målet med bl.a. ett gäng hörnor som blir farliga och jag känner hur oroliga motståndarna är.. Ni känner igen det, så har vi också tappat i slutet av matcherna ibland, ängsliga och rädda… Äntligen var det vår tur! Skönt får vårt nyförvärv Imenger ”Bana” Barnabas att få göra ett mål. Nu är han igång!

På stora tavlan står det minut 88 och 3-2!

MORAL, HJÄRTA, KARAKTÄR, DÅ FINNS DET EN FRAMTID!

Det måste ha varit en rolig match att se från läktaren, våra matchen innehåller det mesta, glädje, besvikelse, snygga mål, konstiga mål (Grahms) bra prestationer, mindre bra prestationer, ja – you name it we got it….

Grimman sa något i still med – tänk på mitt hjärta era jä…. Pip pip pip

I bakhuvudet så finns hela tiden fortsättningen på denna hösten men idag ska jag njuta av denna segern.

Det var kul att läsa i Trelleborgsallehanda att det var Barnabas Gud och min svärmor som inspirerade till vändningen

Jag vill hylla kollektivet idag och Barbro vår sol i mörkret….

Ett plus också till Tobias Mattsson som med kort varsel fick starta matchen istället för Malm som på samlingen kände av sin skada. Det är inte helt enkelt, vi har inget B- lag denna säsongen och de som inte spelar saknar så klart en stor portion matchvana och dessutom få möta en av de starkaste vänsterkanterna i superettan. Även om det var hett om öronen så gör han en gedigen insats! Bra jobbat!!

Tack för igår!

/ Haynes

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg