Redan 08.37.24 kom första kommentaren till krönikan om orättvisan på Ymorvallen och sedan fortsatte det av bara farten och inte förrän 23.33.00 var engagemanget över för den här gången och då hade 25 småklubbsintresserade hört av sig.

Förstå mig rätt; jag älskar detta stora engagemang för våra småklubbars skull och att en och annan tyckte lite negativt om min inblandning – ja, det är sådant man får ta. Det fanns även ”supportrar” som hörde av sig med inlägg och det fanns de som egentligen förstod andemeningen med krönikan – nämligen att Trelleborgs kommun inte tar sitt ansvar för just våra småklubbar. Åtminstone inte i dessa båda fall, där ju Pelister, Skansen och Behar alla drabbas på ett eller annat sätt.

De som vill få mitt engagemang till att bli ”ensidigt” är helt fel ute och då har man nog inte följt mig genom krönikorna och åren på TA. Har man gjort det har man garanterat förstått att jag i alla sammanhang står på den svages sida och i detta fall rörde det sig om alla tre lagen som nämns ovan. Jag hade ett långt samtal med både ledare från Skansen och från Behar, när det gäller missförhållanden på Albäcksvallen men att fokus lades på Pelister – ja, det hade, så klart, att göra med att det där handlade om en division tre-premiär. Och jag hoppas att ALLA småklubbsälskare på hela Söderslätt inser vilken bedrift det är att gå från sjuan till trean på några få år.

Det behöver man inte speciellt gå Pelisters ärende för att förstå!

Jag vet också mer än vad vissa tror och det verkar finnas en enda kvar i FC Trelleborg som själv fullständigt är på kollisionskurs, när det gäller relationen med MF Pelister. Denne FCT:are fick också krypa till korset för någon vecka sedan, när misstron mot just Pelister-ledare var som störst. I tron att Pelister tagit för sig lite extra på Ymorvallen blev det till att bära sig åt. Det var dock tränaren och humanisten Christian Lind som hjälpt Pelister vid träningsmötet med Lilla Torg och därmed ingen i Pelister som gjort något övertramp.

Det blev också till att surt skriva under ursäkten efter den grodan – som nådde ända in i kommunhuset…

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra ströst”

//sigge

Ibland är längtan till varmare breddgrader större än vanligt och efter att ha genomlidit helgens småklubbsfotboll – ja, då känns det skönt att Algarve på den portugisiska sydkusten väntar på Valborgsmässoafton och en vecka framåt. Huvudsaken är inte att byta ut Kämpingebukten mot Atlanten och utanför Gibraltarklacken är det normalt heller inte så varmt i vattnet åtminstone vid den här tiden på året. Det är den ljumma luften man längtar mest till.

Nej, småklubbsbevakningen kommer heller inte att bli särskilt lidande och i dataåldern går det ju att göra det mesta från bortaplan – om ändå inte att besöka våra småklubbsarenor, så klart. I helgen låg tyngdpunkten på division tre och först klarades IFK–Markaryd av och det var på väg att bli till en premiärseger för IFK. Rättvisa skipades väl ändå, när Markaryd till sist lyckades kvittera till 1–1. Två spelare var bäst på planen och allra bäst var TFF-lånet till IFK-målvakt, Carl Wachtmeister. Näst bäst var Jim Andersson – gänglig anfallare i Markaryd och om nu inte Lasse Larsson redan har koll på denne blondkalufsade yngling, så kommer tipset här: Jim skulle nog kunna utvecklas till en allsvensk spelare under Toms & Alfs ledning!

Senare på lördagseftermiddagen gällde Pelister–Nosaby på Ymorvallen och även om det säkert var fyra-fem gånger så många åskådare där som på Vångavallen, så kändes det inte varmare där och spelet värmde ungefär lika lite. En Trelleborgspoäng även där dock och man tror fortfarande inte riktigt att det är sant – MF Pelister i division tre!

BK Skansen–BK Vången i fredags var minst lika kylslaget som lördagens upplevelser och även om stämningen och inramningen värmde på den underbara nya arenan i Malmö under Skånederbyt under söndagen – ja, lika envist kallt var det väl även där. Det gäller dock bara pressläktaren och oavsett vilken arena i Sveriges avlånga land man besöker, så är just pressläktaren det allra skuggigaste och kallaste stället att sitta på. På Vångavallens pressläktare under TFF-matcher är det för tillfället extra kallt och det har att göra med den miserabla servicen. Fem minuter efter avspark i matchen mot Gais fanns inget kaffe kvar i termosarna – och inget fylldes heller på under resten av matchen och ska sanningen fram, så behövs det definitivt kaffe till de torra vetelängder som normalt serveras…

Inga jämförelser i övrigt men skillnaden mot MFF-servicen är direkt knockande och där bjuds man på både kaffe, vatten, baguetter och kakor men så lirar väl kanske Di Blåe i en annan division – när det gäller pengapungen.

”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst.”

//sigge

I dag blir det lite utanför småklubbsfotbollen och det enda som kopplats till fotbollen så här långt på resan som redovisas nedan är ett tidigare besök på Boca Juniors stadion i Buenos Aires några dagar efter landningen i början av februari. ”Pappa, Boca Juniors spelar i Sveriges färger!”– stod att läsa i resedagboken då.

Sedan drygt två månader tillbaka är minstingen – nå ja, Amanda fyller 21 i augusti – på luffen i Sydamerika och visserligen känns det väl hyfsat tryggt att Gustav, som pojkvän, är med och spanska har hon läst i flera år och specialstuderat i Barcelona – men var det nödvändigt att välja Colombia och Venezuela som avslutning? Och efter ytterligare några dagar i Ecuador, är det snart dags att angöra just Colombia…

Som förälder kan man inte påverka och valet är helt och hållet deras eget och hemresan bokades tidigt från Caracas, så det är bara att hänga med. Gerillagrupper finns och dessa kan man läsa om nästan dagligen men ”pappa och mamma, varför skulle man bry sig om oss två som backpackers”?
Och det har Amanda väl förhoppningsvis helt rätt i men det är inte helt lätt att övertyga generationen över…

Samtidigt blir man sugen på Sydamerika och detta med resedagboken år ju helt fantastiskt och nu finns cirka 400 bilder inlagda – att titta på, att längta till och längta efter. Den 16 maj ska båda vara hemma igen och då lägrar sig väl också lugnet på Stjärndalavägen. Till nästa resa…

Samma dag som Amanda kommer hem – ja, då spelas årets första högintressanta derby i division tre och det är IFK som tar emot Pelister på Vångavallens A-plan. Oavsett hur det kommer att gå där, så blir det flaggan i topp hemma i Höllviken!

”Småklubbsfotboll – när fotboll é som allra störst!”

//sigge