Lokala småklubbar lever farligt
Publicerad den 12 februari 2012 klockan 17:29 av Sigge Hansson
Det är inte bara fotbollsspelet som sådant som lockar, när nu träningsmatcherna drar igång utan det är snacket runt omkring i minst lika hög grad och det är just vid sidolinjen man får reda på det mesta om utvecklingen i småklubbarna.
Det allmänna samtalsämnet just nu handlar om en värvningskarusell man väl sällan skådat och när man pratar om flera spelare som bytt klubb – ja, då är man också ute i klubbarna ganska säkra på att det ”på nytt” är pengarna som helt styr.
Det talas om spelare som varit och tränat på division sex-nivå men som backat, när INTE pengarna varit de rätta och det talas brett om spelare som kommit från en klubb lite utanför Söderslätt och där en byggmästare de senaste åren vräkt ut pengar till spelare.
– Jag kan nog inte lämna den klubben på flera år och budet jag fick var helt otroligt!
Så sa en spelare – som ganska nyligen gick motsatta hållet och alltså till byggmästarens lekstuga och när det handlar om spelare som lämnar byggmästaren och går till en lokal klubb, då låter det så här:
– Var kommer pengarna ifrån? Jag är helt säker på att den spelare vi talar om inte spelar en match på division tre-fyra-nivån under 10.000 kronor i månaden och jag vet spelare i klubben han kom ifrån som redan för ett par år sedan hade 8.000 kronor i månaden.
Jag trodde i mitt stilla sinne, att den pengakarusell som grasserade i småklubbsvärlden för faktiskt flera år sedan var ett minne blott men så verkar det alltså definitivt inte vara. Ett annat exempel: en spelare i division sex var på vippen att byta klubb och anledningen var, att den lokala division sex-klubben i fråga var beredd att betala 1.400 kronor i månaden som studiehjälp. Något klubbyte blev det dock inte utan andra värden än pengar kom in i bilden.
Man baxnar av förvåning och att det snackas speciellt mycket om just en lokal klubb – ja, det kan inte förvåna någon. Jo, förresten – jag vet att både de egna ungdomsspelarna och föräldrarna till dessa är på väg att reagera av förvåning och besvikelse på bred front och det verkar som man i ledningen av just den föreningen är på väg att helt tappa det lokala fotfästet.
Vilken förening det handlar om får var och en gissa och min logiska fråga – med tanke på vilka spelare som anslutit och som garanterat kommer att ta plats – är denna:
”Vem i Trelleborg eller på Söderslätt kommer att överhuvud taget gå och titta på denna främlingslegion till fotbollselva och i förlängningen; vilka lokala företagare är beredda att sponsra?”
Slutligen ett tips – det gäller dock långt ifrån alla utan de allra flesta vet, så klart, vad det handlar om, när det gäller att driva en SMÅ-klubb – till ledare och engagerade styrelsemedlemmar i de lokala klubbarna:
”Skulle det nu gå så illa, att man trillar av en serie – ja, varför inte acceptera detta och bygga upp ett nytt lag underifrån? Ta ett par-tre år i den lägre serien och under dessa år slussa in spelare ur de egna leden eller i nödfall fylla på med andra lokala spelare. Då skapar man ju ett internt och just lokalt intresse kring både ungdomarna och seniorerna och att jämföra med fadäsen att värva ihop ett nytt, slagkraftigt lag”.
Ett sådant lag får precis den motsatta effekten – ungdomarna med förärldrar känner sig åsidosatta och det värsta av allt; ingen kommer, så klart, att känna något speciellt för dessa legionärer och i slutändan tappar man också känslan och engagemanget för klubben som sådan.
Skulle det dessutom vara så illa, att föreningens pengar i stort går till enskilda spelare utifrån – ja, då är tyvärr graven på vid gavel för att möta föreningen smärtsamma död.
Utanför småklubbssfären: TFF lever i allra högsta grad och vad roligt att det nya spelsystemet gav tidig frukt. Att Mr Envis fick sig en rejäl smocka i och med Adelstams succé längst fram – ja, det kan han nog bära och nu ska det bli roligt att följa spelsystemets vidare utveckling.
”Småklubbsfotboll – när fotbollen é som allra störst!”
// Sigge
